Säkerhetsbloggen

Goddag, borde man väl säga efter en sommarpaus. Så god som höstens dagar kan bli under orosmolnen över Syrien.
FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon har bett FN-inspektörerna snabba på med analysen av proven från den misstänkta gasattacken i Damaskus den 21 augusti. Det är av grundläggande vikt att få höra resultatet, även om det dröjer ett par veckor.
Så man kan bara hoppas att den amerikanska kongressen säger precis just detta när den samlas igen efter sommarpausen nästa vecka.
Vad man än gör och när man än gör det är det hopplöst sent. Men det är ingen ursäkt för att nu plötsligt handla överilat.
En from förhoppning är att den massiva kritiken mot användningen av kemiska vapen i allmänhet ska få Ryssland och Kina, bromsarna i säkerhetsrådet när det gäller Syrien, att inte bara säga nej åt allt utan komma med mer konstruktiva idéer.
En förhandlingslösning är inte omöjlig att nå. Det kräver vishet och förmåga att se längre än de egna intressena men det kräver också helhetsplan, inte bara ett beslut om straffattack eller ett tjurigt nej.
Det allra viktigaste vore att få vapnen att tystna så att den humanitära hjälpen kunde komma i gång. Där har Ryssland en central roll genom sina möjligheter att utöva påtryckningar på Bashar a-Assad.
Man får hoppas att Putin i samband med G 20-mötet ser sin chans att övergå från att brottas med lejon och flyga med flyttfåglar till att styrka och ledarskap för människor.
En annan viktig bit är förstås Iran och det finns forskare som ser Obamas vågspel med kongressen som ett led i planerna för Iran och landets kärnprogram.
Det är klart att Iran är viktigt, inte minst för att det av Israel betraktas som ärkefienden nummer ett. Men om Obama håller fast vid sina tidigare löften är det förhandlingar som prioriteras också på det hållet. Och Irans nye president Rouhani skiljer sig betydligt från den förre Ahmadinejad.
Och så har vi ju middagen i Stockholm nu på onsdag. Det är inte troligt att de nordiska ledarna klappar i händerna riktigt lika ivrigt åt USA:s planer på militär intervention i Syrien som de baltiska ledarna gjorde nyligen. Skillnaderna kommer säkert fram redan under de nordiska och baltiska utrikesministrarnas möte i Visby i dag och i morgon.Däremot kan man hoppas att Obama lyssnar på president Sauli Niinistö och de övriga nordiska middagsgästerna kring Reinfeldts bord.
FN bör ha en ledande roll. Det kan det bara om alla tar sitt ansvar på allvar.