Säkerhetsbloggen

Det var ingen trängsel på presskonferensen i går när Finland gav över ordförandeskapet för Nordefco till Norge. Kanske det hade varit ännu glesare i leden utan den färska kritik som riktats mot Försvarsministeriet och Finland internationella militära krishanteringsoperationer. Kritiken avvisades omedelbart av kanslichef Arto Räty och försvarsminister Carl Haglund vill utreda vissa detaljer.
Så vad har detta gemensamt med Nordefco, utom att de nordiska länderna samarbetar på den internationella arenan?
Det är alldeles utmärkt med visioner. Men ännu bättre vore en strategi.
I sitt tal inför Kungliga Krigsvetenskapsakademien i onsdags efterlyste Sveriges utrikesminister Carl Bildt en strategi för EU:s gemensamma försvars- och säkerhetspolitik.
Inom ramen för en sådan strategi kunde också Norden ha en gemensam strategi, inte bara visioner. En strategi innebär inte automatiskt att man ersätter Nato eller EU med någonting, inte heller att man bildar en statsunion. Allt beror på hur man utformar den.
Visioner målar upp möjligheter och drömmar. En strategi är en medveten och uttalad ambition om vad man vill nå. Vägkartorna – eller handlingsplanen – visar hur man når fram.

I olika sammanhang har man denna vecka nämnt Max Jakobsons bok Vinterkrigets diplomati. Så jag plockade fram den igen för att läsa om den. Något jag kan rekommendera alla som vill förstå vad som fortfarande styr vårt sätt att tänka utan att vi ens själva alltid är medvetna om det.
Råkade också höra fragment av en radiodebatt på Yle om den allmänna värnplikten. Det var fritt fram för lyssnarna att kommentera och ett av de argument som framfördes mot att värnplikten är frivillig för kvinnor men inte för män var att män ”ödslar bort” tid genom att de går miste om löneinkomster under cirka ett år medan kvinnor inte gör det.
Med samma om än något haltande argument kunde kvinnor låta bli att föda barn.

Den allmänna värnplikten är knuten till Finlands val att behålla det territoriella försvaret men den är också en enande kraft när det gäller integration av nyfinländare som omfattas av värnplikten.

På samma sätt faller bottnen ur kritiken som Statens revisionsverk riktar mot krishanteringen. Det handlar inte bara om nyttan för försvarskapaciteten som helhet, utan om kontakter, ett av de tre k:n som också Bildt nämner i sitt tal: kunskap, kontakter och kapacitet och som utgör fundament för kommande utmaningar.
För detta bör det finnas en strategi,  på det nationella och det nordiska planet, och inom EU.