Säkerhetsbloggen

Det är förstås förutsägbart. Säg ”Nato” och utrikesminister Erkki Tuomioja (SDP) ropar ”nej”.

När statsminister Alexander Stubb i dagens Helsingin Sanomat talar om möjligheten att gemensamt med Sverige utreda vad ett Natomedlemskap kunde innebära handlar det inte om att i första hand om att gemensamt skicka in en ansökan.

Vad Moderaternas Kinberg Batra har föreslagit är en utredning om vad ett medlemskap kunde betyda, ungefär på samma sätt som ambassadör Antti Sierla gjorde en utredning som gällde enbart Finland 2007.

Varför det är så svårt att tänka sig att inte Finland och Sverige kunde göra en gemensam utredning? Våra politiker har ju i flera repriser bundit sina beslut om Nato till varandra,även om det naturligtvis inte kan handla om någon slags automatik. Men beröringsskräcken är tydligen så stor att man knappt får ta ordet med fyra bokstäver i sin mun. Så man kör gärna in på ett sidospår när det är möjligt, verkar det.

En utredning, helst kompletterad med någon form av ”diskussionsklubbar” på olika håll i landet så att finländare och svenskar kunde få ställa frågor direkt och också få svar, vore väl en vettig grund om det faktiskt är så att ett Natomedlemskap ska avgöras genom en folkomröstning, som också president Sauli Niinistö har understrukit.

Och än en gång, en utredning om ett Natomedlemskap är ingen ansökan. Och till och med en ansökan är bara en ansökan. Medlemskap är aktuellt först när en ansökan är godkänd.