Säkerhetsbloggen

Naturligtvis kunde han inte låta bli. President Donald Trump insåg (alldeles själv eller på grund av någon klok rådgivare?) att det inte lönade sig att inlägga sitt veto mot den överväldigande majoritet i den amerikanska kongressen – representanthuset och senaten – som hade röstat för de nya sanktionerna mot Ryssland.

Men han måste naturligtvis peka ut någon skyldig. Så det blev kongressen. Och twittrade ut sin anklagelse med det lilla tillägget om att samma personer inte hade gått med på att stjälpa Obamacare och godkänna Trumps förslag till nya hälsovårdslagar. Det var surt, sa räven om rönnbären.

Presidenten är alltså sur. Ordentligt sur.

På ryskt håll lär man beklaga att kongressen har förödmjukat den amerikanske presidenten, att han är ett offer för kongressens makt. Det är förståeligt att man ser på saken just så i Ryssland för Ryssland är ingen demokrati och premiärminister Dmitrij Medvedev är president Vladimir Putins lydige lakej.

När Trump valdes till president var det ju ändå en viss tröst att det i USA finns institutioner som kan bromsa också en president med så stora maktbefogenheter som en amerikansk president faktiskt har. Precis som förre Moskvaambassadören Markus Lyra understryker i dagens HBL.

Trump är inget offer, ingen gisslan, utan innehavare av ett ämbete i ett demokratiskt system, inte ofelbart, men ändå med ambitionen att förhindra en utveckling mot envälde. Det kunde man påminna om lite oftare.

Senator John McCain påpekade att det är Rysslands president Vladimir Putin, inte kongressen, som har försatt USA och Ryssland i den situation de två länderna befinner sig i i dag. Precis så är det.

EU:s oro – och Finlands – är att de amerikanska sanktionerna ska begränsa enskilda EU-länders projekt. Nord Stream 2 nämns vanligen. Där analyseras nu effekterna av de nya sanktionerna och Nord Streams kommunikationschef förlitar sig på att ”europeiska intressen” ska beaktas. Sedan återstår att se hur EU-medlemmarna tolkar vad som är i vems intresse.

http://www.atlanticcouncil.org/blogs/ukrainealert/washington-s-got-a-new-tool-to-counter-putin-and-it-s-not-what-you-think-it-is#.WYQ03ZpRWyA.facebook

Det har sagts att USA och Ryssland för en politik utifrån känslor. Det stärker misstankarna om att Ryssland försökte hjälpa Trumps kampanj att ta hem segern i hopp om att få någonting i gengäld. Och när det inte riktigt går som planerat blir man förstås besviken.

Om man inte lyckas ta ner politiken på en mer saklig nivå är utsikterna för en konstruktiv dialog tyvärr små.