Yrsa Grüne-Luoma bloggar lokalt och globalt om politik och säkerhet i ett brett perspektiv

Okategoriserade

Trasig telefon är ett oberäkneligt hot

12 aug , 2017, 06.29 Yrsa Grüne-Luoma

 

I en artikel i Washington Post skriver Michael Dobbs om hur missilhotet under Kubakrisen i början 1960-talet hanterades med stark hand från Vita huset – och Kreml. Dobbs har länge forskat i Kubakrisen och hur den löstes av USA och Ryssland.

För själva krigsrisken stod varken John F Kennedy, Nikita Chrutsjov eller ens Fidel Castro, utan kommunikationsmissar och egenartade misstag, skriver Dobbs som undrar om inte Donald Trump borde kolla upp hur hans företrädare Kennedy tog kontroll 1962.

Den trasiga telefonen – kommunikationsmissar mellan olika aktörer – är alltså farligast.

Som exempel nämner Dobbs en incident från 1962. Det amerikanska utrikesdepartementet hade gått ut med att i förtäckta ordalag låta förstå att presidenten övervägde ytterligare aktioner mot Kuba. Kennedy rasade och skällde personligen ut Lincoln White, utrikesdepartementets presschef.

”Vi måste få det här under kontroll, Linc. Ni måste vara sjuttons försiktiga (goddamn careful)”, sade Kennedy som kort före hade läst en bok som handlade om hur tidigare statsledare hamnade in i första världskriget utan att någon egentligen visste hur det hade gått till.

Kennedy visste att USA var överlägset Sovjetunionen som kärnvapenmakt. Men om en enda sovjetisk missil skulle träffa USA, innebar det uppskattningsvis 600.000 amerikaners död.

Det är ett högt pris. För Kennedy var det alltför högt. Frågan är hur avskräckningseffekten fungerar när det gäller Trump.

Inne på den frågan var också Mike Winnerstig, forskningsledare vid FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut i Sverige i SVT:s Aktuellt häromdagen.

Nordkoreas ledare Kim Jong-un är oberäknelig. Men det är också USA:s Donald Trump, så istället för en oberäknelig ledare har vi nu två, sade Winnerstig.

Det finns en tredje, förstås. Den trasiga telefonen, kanske farligast av allt.

Tillbaka till Dobbs.

För den svagare parten i en konflikt har galna idéer alltid varit en del av strategin, menar han. Dobbs påstår inte att Trump är galen, men han varnar för den eskalering som försöken att överträffa varandra när det gäller att turvis basunera ut verbala hot som vi nu bevittnar.

Historien upprepar sig aldrig ett till ett. Men minst en sak gäller nu precis som då.

Med den hatfulla retoriken trappas läget upp och osäkerheten skapar rädsla. I det klimatet ökar risken för misstag som leder till en utveckling som ingen egentligen ville ha. Men när man väl är där, i kriget, återstår det bara att låtsas som om man inte hade gjort något fel utan att det var den andra parten som orsakade katastrofen.

Enligt en svensk befälhavare som ingår i den internationella observatörsstyrkan vid gränsen mellan Syd- och Nordkorea är läget än så länge lugnt. Men om Nordkorea skulle besluta sig för att avfyra en missil mot Sydkoreas huvudstad Seoul med 20 miljoner invånare skulle missilen nå staden på en och en halv minut med ödesdigra följder.

Under Kubakrisen ville Kennedy och Chrutsjov lösa krisen på diplomatisk väg. Man kan bara hoppas att Trump och Kinas president Xi Jinping efter dagens telefonsamtal kan komma på en en liknande lösning för Nordkorea.

Orosmolnen hopar sig även på annat håll.

Den trasiga telefonen är en risk också när det gäller Venezuela. Trump hotar har nämnt möjligheten för USA att militärt intervenera i den politiska krisen i Venezuela.

Latinamerika betraktades länge som USA:s bakgård och exemplen på amerikansk inblandning i Chile, Uruguay och Nicaragua (den sistnämnda stöder Venezuelas president Nicolás Maduro) – bara för att nämna några – är många. Venezuela är dessutom en stor oljeproducent.

Maduros begäran om ett telefonsamtal med Trump avslogs med tillägget att Trump gärna talar med Maduro ”när demokratin har återställts i Venezuela”. Trump lär ska få vänta ett bra tag.

Så kanske det ändå hade varit klokare om Trump genom ett samtal med Maduro kunde ha främjat en diplomatisk lösning – eller åtminstone skapat en liten öppning för att återställa demokratin i Venezuela.

Men diplomatin verkar över lag vara död och begraven, det är den militära muskeln som spänns och blottas, i retoriken eller genom styrkedemonstrationer som parader, militärövningar eller påtryckningar på andra länder – Ukraina, Syrien, Iran, Venezuela – det må sedan gälla USA, Ryssland, Nordkorea eller Kina.

Tysklands förbundskansler Angela Merkel tror inte på en militär lösning för Nordkorea. Det är bra att åtminstone någon har sunt förnuft.

Kommenteringen är stängd.