Yrsa Grüne-Luoma bloggar lokalt och globalt om politik och säkerhet i ett brett perspektiv

Okategoriserade

Goda nyheter från Tyskland

24 sep , 2017, 18.35 Yrsa Grüne-Luoma

 

Egentligen hade jag faktiskt väntat mig att AfD skulle ha klarat 5 procents tröskeln för fyra år sedan. Så raketartad var partiets framgång från det att det bildades mindre än en ett år före Bundestagsvalet och fram till själva valet. Drivmotorn var Greklandskrisen och de stödpaket som klubbades igenom. AfD ville ha ett stopp på stödet och att Tyskland skulle återgå till D-marken.

Men det AfD som i dag tog sig in i det tyska parlamentet är ett annat parti än det AfD som grundades för drygt fyra år sedan. Dagens AfD har gjort främlingsfientligheten – invandringen – till sin politiska spets, låt vara att en återgång till D-marken och EU-fientligheten fortfarande finns med i programmet.

Det har talats om ett paradigmskifte i Tysklands politik i och med att AfD blev tredje största parti och tar plats i Bundestag. För första gången tvingas Angela Merkel som nu blir förbundskansler för en fjärde period hantera ett nationalistiskt parti i parlamentet.

I Tyskland är en minoritetsregering i praktiken utesluten, eftersom valet av förbundskansler förutsätter majoritet i Bundestag. Bara två koalitioner skulle klara att samla mer än 316 ledamöter bakom sig: Merkels CDU/CSU i kombination med SPD och en koalition mellan CDU/CSU, det liberala FDP och Die Grüne Det så kallade Jamaica-alternativet.

SPD har redan meddelat att partiet går i opposition – inte oväntat, att samregera med CDU/CSU har aldrig varit lätt för socialdemokraterna. Efter att ha gjort sitt sämsta val sedan 1949 hade det varit minst sagt konstigt om partichefen Martin Schulz hade meddelat någonting annat.

Den goda nyheten är att på det sättet får inte AfD den starkaste rösten i oppositionen, den går till SPD. Med tanke på att Die Linke, vänsterpartiet, lyckats hålla ställningarna kommer AfD inte åt att sätta oppositionens agenda, trots att vi säkert komma att höra högljudda inlägg. Och det är där den största faran ligger: att retoriken i Bundestag får icke önskvärda drag som vi har sett i andra parlament, också i vårt eget.

Att SPD går i opposition kan också bero på att de tyska väljarna ändrat åsikt. För fyra år sedan ville en majoritet av tyskarna ha en bred koalition, att CDU/CSU och SPD skulle samregera. I utfrågningar inför valet i dag vägde väljarnas preferenser jämnt mellan en CDU/CSU och SPD-regering och en CDU/CSU-FDP-regering. Och eftersom SPD har meddelat att partiet inte vill ha regeringsansvar är det ”Jamaika” som gäller.

FDP blev nu en klar valvinnare, partiet fick 10,3 procent av rösterna mot 4,7 för fyra år sedan när liberalerna föll ut ur parlamentet.

För CDU/CSU var valet en svidande förlust, inte bara på grund av att partiet tappade över 8 procent, utan också för att en stor del av de som röstade på CDU/CSU för fyra år sedan nu valde AfD. Merkels ställning påverkar det knappast, hon kommer att sitta kvar i ytterligare fyra år – och därmed lika länge som hennes företrädare och mentor, Helmut Kohl. Frågan är vad som händer efter fyra år för då kommer hon knappast att ställa upp.

 

Kommenteringen är stängd.