Yrsa Grüne-Luoma bloggar lokalt och globalt om politik och säkerhet i ett brett perspektiv

Okategoriserade

Avskräckningseffekten av två borde betonas mera

24 okt , 2017, 10.38 Yrsa Grüne-Luoma

 

Varje gång det blir aktuellt att skjuta till resurser till försvaret – militären – ställs frågan: Vem hotar oss? Vem är fienden?

Önskedrömmen är att kunna svara ”ingen” på bägge frågorna. Inte bara i en viss tid, utan i alla tider. När säkerhetssituationen försämras och osäkerheten ökar – som skedde i Östersjöområdet efter Rysslands olagliga annektering av Krim 2014 – är det förtroendet länder emellan som får sig en ordentlig törn. Och ordet ”ingen” får ett tillägg ”men vi måste ändå vara förberedda om någon skulle göra det”.

Det kallas beredskap.

Vad förtroendesvackan leder till har Finland och Sverige, de baltiska länderna och övriga Östersjöländer upplevt konkret. Nato har ökat sin närvaro, Ryssland och väst har genomfört flera stora militärövningar i området. Kina har också för första gången övat i området tillsammans med Ryssland i Östersjön.

Bilaterala samarbetsavtal med olika länder ingår i de militära nätverk som Finland och Sverige bygger upp för att öka trovärdigheten i sitt försvar.

Det tätaste samarbetet som omfattar operativ planering sker mellan Finland och Sverige. Sedan 2014 när besluten om detta samarbete fattades och som presenterades av ländernas försvarsministrar i februari 2015 har utvecklingen gått snabbt och allt längre.

Men detta samarbete kunde betonas starkare, sade Teija Tiilikainen, direktör för Utrikespolitiska institutet i Helsingfors på Hanating på Hanaholmen i förmiddags.

Hanating ordnades för fjärde gången av Hanaholmen och Folk och Försvar och rubriken var Försvar och säkerhet i en ny tid – ett finskt och svenskt perspektiv på utvecklingen i Europa och synen på Östersjön.

Tiilikainen avsåg inte marknadsföringen av det bilaterala samarbetet i sig, utan det yttersta syfte detta samarbete har: att utveckla en avskräckningseffekt så att en eventuell fiende åtminstone måste räkna med möjligheten att ett försök att kränka någotdera landet kan leda till att försöket bemöts av två länder, inte ett.

Det finns inget statsfördrag mellan Finland och Sverige om att komma till varandras undsättning i krig. Men gemensamma övningar, gemensam planering och täta utbyten av personal – aktiviteter som har pågått i flera år vid det här laget – bygger upp förtroendet. Att bägge länderna är EU-medlemmar och att det inom unionen finns en solidaritetsklausul har en viss betydelse. Men EU är en gräns-och flödesorganisation, inte en territoriell försvarsorganisation, som Björn Fägersten, direktör för Europaforskning vid Utrikespolitiska institutet i Stockholm påpekade. Med en tydlighet, som alltid är lika välkommen.

EU-medlemskapet eller samarbetet mellan Finland och Sverige ersätter inte ett Natomedlemskap.

Men det finsk-svenska samarbetets avskräckningsaffekt är mer konkret än EU:s och kunde marknadsföras bättre av den utrikespolitiska ledningen i Finland.

 

 

Kommenteringen är stängd.