Säkerhetsbloggen

Det intressanta med politiska tal är inte bara det som tas upp i dem, utan också det som lämnas bort. När det gäller presidentens traditionella nyårstal gäller detta i allra högsta grad. Som HBL konstaterat på ledarplats (2.1) kunde man ha förväntat sig att president Sauli Niinistö kommit med lite mer visionära uttalanden om vad Finland vill under ordförandeskapet i Arktiska rådet.

Klimatet tog han upp i allmänna ordalag. Men klimat och miljö, eller snarare förändringar i dem, hör också ihop med Finlands samer och deras möjligheter att bedriva sina traditionella näringsgrenar. Det skulle nog ha funnits ett och annat att man kunde ha tagit upp: ILO-169, den planerade järnvägen i norr och hur man ska hantera samernas rättigheter, till exempel.

Intressant att notera är också att Norden inte nämndes över huvud taget i år. Jag blev nyfiken och gick tillbaka i arkivet till Niinistös tidigare nyårstal. För två år sedan innehöll nyårstalet en betoning av det nordiska samarbetet. (Att talet i fjol koncentrerades på Finlands hundraårsjubileum på bekostnad av andra frågor kan man ju förstå).

Men år 2016 lät det alltså så här:

”Centralt med tanke på vår utrikespolitik är vårt förhållande till Sverige och Ryssland, att vi är en del av Norden samt samarbetet både inom Europeiska unionen och med Natoländerna.”

Och vidare:

”Finland och Sverige är Natos särskilda partner. Vi utövar tillsammans ett allt tätare militärt samarbete som fungerar bra, och som värdesätts i bägge länderna. Vi kan dock göra mer.

Finland och Sverige är dessutom båda länder som inte hör till någon militär allians. Tillsammans har vi starka band till både väst och öst, och detta ger oss en särställning. Det skapar också möjligheter till ett betydande arbete  för att främja säkerheten och stabiliteten i Nordeuropa.

Det vore logiskt, att vi vidareutvecklade också det utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet. Det ligger i båda ländernas intresse  att sträva efter att främja den samarbetsbaserade säkerheten, som också innefattar en strävan efter att utveckla åtgärder som väcker förtroendet.”

Med tanke på att presidenten leder utrikespolitiken i samråd med regeringen var nog min personliga reaktion den, att de framtida utrikespolitiska linjeringarna den här gången var lågt prioriterade.

I år valde presidenten att uppehålla sig vid  frågor med en inrikesanknytning, främst ekonomin. Många finländare anser ju fortfarande att presidenten bör vara en ”värdeledare”, trots att inrikespolitiken inte är på hans bord. Och visst vore det konstigt om inte presidenten kunde uttala sig alls om inrikesfrågor.

Och så är det ju val ganska snart. Så tyngdpunkterna i nyårstalet i år fick nog mig att undra om det var presidenten eller presidentkandidaten som uttalade sig.