Säkerhetsbloggen

Visst är det snårigt. Av åtta presidentkandidater är det bara en en – Nils Torvalds från Svenska folkpartiet (SFP) som har uttalat ett klart ja till ett finländskt Natomedlemskap. Är han då på samma linje som expresident och Nobelpristagaren Martti Ahtisaari som också hör till dem som tycker Finland borde gå med i Nato?

Nej, säger Ahtisaari, som understryker att att han alltid har motiverat sin ståndpunkt med att det är i Finlands intresse att ”sitta med vid alla bord”, inte med att Ryssland är ett hot. Diplomati, identitet, med andra ord.

Torvalds har en annan ståndpunkt och utgår från Ryssland. Det påminner om hur Sverige ser på Ryssland och ett svenskt Natomedlemskap. Intressant att notera är att att stödet för ett svenskt Natomedlemskap faktiskt har minskat medan man nog ser Ryssland som ett hot. Ännu mer intressant är att det är motståndarna till ett Natomedlemskap i Sverige som har en stark tilltro till att Nato ”ändå” skulle komma till undsättning om det kniper.

Ironiskt nog är att medan svenskarna – inklusive Natomotståndarna – tycks vara övertygade om Natos stöd även utanför medlemskapet så hyser finländarna – inklusive Natoanhängarna –  en viss misstro till att Nato faktiskt skulle komma till undsättning om det gäller.

I Finland leder presidenten utrikespolitiken tillsammans med regeringen. EU-politiken hör till statsministerns bord.  Hos oss betraktas det gärna som klart. Historien har visat att det är långt ifrån klart. De ”två tallrikarna” var länge högt uppe på agendan, eftersom både president Martti Ahtisaari och hans efterträdare Tarja Halonen ville hålla kvar sin plats i helheten. För Sauli Niinistö har det varit enklare, statsminister Juha Sipilä framstår mest som en person som inte gärna agerar utanför Finlands gränser.

Utifrån – från EU sett – skulle det nog vara enklare om Finland hade en enda internationell röst. För att göra en travesti på Henry Kissinger: Does Europe have a phone number?  – Does Finland have  a phone number?

Men president i Finland blir man vald till president bara med nationella röster, finländarnas röster. Trots att presidenten i Finland har väldigt lite att göra med inrikespolitken, dominerar de nationella aspekterna.

Vi har ett allvarligt problem.