Säkerhetsbloggen

När president Sauli Niinistö nyligen mötte Rysslands president Vladimir Putin fanns det säkert mycket att diskutera. Rysslands försvarsminister Sergej Sjojgus uttalanden om motåtgärder därför att Finland och Sverige har intensifierat sitt samarbete med Nato – vilket alltså betyder övningar, inga försvarsgarantier – var ett av ämnena.

Vad som avhandlades mellan Niinistö och Putin i den frågan vet vi inte med säkerhet. Men Niinistös uttalande på presskonferensen om att varje nation med självrespekt värnar om sitt eget försvar var talande nog. Det var ett klart och bra ställningstagande. Finland har hållit fast vi det nationella försvarskonceptet. I detta ingår den allmänna värnplikten och ambitionen att stå emot angrepp utifrån utan att ingå i en militär försvarsallians. En sådan finns inte ens med Sverige. Där har ändå samarbetet nått längst.

I det Finlands försvarskoncept ingår dessutom aktiv uppbyggnad av nätverk både inom EU och med Nato. Och om man så vill, med Natomedlemmarna i Norden och inom EU, som Norge och Frankrike. Samarbetet med Frankrike står just nu i fokus på grund av president Emmanuel Macrons på onsdag.

Säkerhetspolitiskt har mötet bäddats bra. Frankrikes försvarsminister upprepade under sitt besök nyligen en tidigare invit till Frankrikes Europeiska interventionsinitiativ och i fredags, inför Macrons besök, fastställde republikens president och statsrådets utrikes- och säkerhetspolitiska ministerutskott under sitt möte att Finland ska uttrycka sitt intresse för att delta i initiativet. Syftet med initiativet är att utveckla det europeiska försvarssamarbetet och de militära förmågorna.

Men inte heller detta intiativ innebär några som helst försvarsgarantier.

De enda försvarsgarantierna i Europa finns inom Nato. Men ett medlemskap i Nato är inte aktuellt för Finlands och knappast heller för Sveriges del.

Varje land med självaktning fattar självständiga beslut om hur försvaret ska se ut för att bäst gagna landets intressen. Det är en betydligt större fråga än en anslutning till en militär allians. Som en sådan uppfattas Nato i Finland och Sverige även om det militära är bara en del av sanningen. Nato är faktiskt också den enda transatlantiska politiska alliansen.

Finlands utrikespolitiska ledning följer en linje där nätverken, inte garantierna, betonas. Politiskt råder det knappast någon tvekan till vilket läger Ryssland skulle räkna Finland vid en tillspetsad kris. Att Putin under presskonferensen skickligt undvek att svara direkt på frågan om Sjojgus uttalanden handlar om att Ryssland just nu inte ser några fördelar i att ytterligare tillspetsa situationen.

Samtidigt är mönstret bekant från tidigare: en rysk politiker eller minister – eller någon som ger sig ut för att tillhöra den närmaste kretsen kring  Putin – uttalar sig i beska ordalag om Finlands och Sveriges samarbete med Nato varefter en person i ännu högre position undviker frågan eller slätar över tidigare uttalanden.

Kanske det ändå är bra att komma ihåg att Sjojgu faktiskt är försvarsminister och att Putin aldrig sade om han höll med Sjojgu eller inte.