Säkerhetsbloggen

Visst kunde det fungera men säkert är det inte. I princip är Serbiens president Aleksandar Vucic och Kosovos president Hashim Thaçi överens om gränsändringar som skulle förverkliga Kosovos dröm om att införliva ”östra Kosovo”, det vill säga Presevo och Bujanovac i södra Serbien med det område som i stöd av FN:s resolution 1244 från 1999 betecknas som Kosovo.

Som motprestation skulle Kosovo avstå från fyra områden nordväst om staden Mitrovica till Serbien.

De nationella gränserna skulle alltså dras längs etniska linjer, för i de områden som nu är aktuella är invånarna till största delen serber, respektive kosovoalbaner. När det gäller Presevo i södra Serbien är cirka 90 procent av invånarna albaner men i Bujanovac är de betydligt färre. Bägge områdena arbetade aktivt för att införlivas med Kosovo när förhandlingarna om Kosovos status kom i gång. Men EU och FN motsatte sig alla sådana planer. Ett villkor för den plan som president Martti Ahtisaari lade fram för Kosovo var att gränserna inte skulle ändras.

För Serbien har det varit omöjligt att erkänna Kosovos ensidigt proklamerade självständighet på grund av Mitrovica, där det finns en stor serbisk befolkning. I själva verket är idén om gränsändringar inte ny. Under Natos bombningar av Serbien 1999 kastade landets dåvarande ledare Slobodan Milosevic fram tanken om en delning av Kosovo. Några planer på att avstå från delar av södra Serbien i utbyte fanns ändå veterligen inte.

Om planerna förverkligas som Vucic och Thaçi har tänkt sig, kunde det vara en pragmatisk lösning på den politiska dragkampen mellan de två om Kosovos status. Samtidigt kan det hända att man öppnar Pandoras ask. Balkan är en etnisk smältdegel och det finns ambitioner i Bosnien bland de etniska serberna att få bli en del av Serbien. I Makedonien, som gränsar till Presevo, har läget mellan etniska albaner och makedonier tidvis varit spänt.

Det finns nationalistiska kosovoalbaner som gärna skulle se en del av Makedonien – och Montenegro – införlivas med Kosovo.

För dem var drömmen aldrig ett ”Stor-Albanien”, inte ens 1999, utan ett ”Stor-Kosovo”.

EU:s villkor för att godkänna Vucics och Thaçis plan är att lösningen inte får leda till en dominoeffekt på Balkan. Men vem kan garantera att den inte gör det?