Säkerhetsbloggen

EU är alldeles för svagt, internt oenigt och i alltför hög grad inriktad på att oroa sig över populistiska partiers frammarsch för att ta itu med att försöka nå en strategisk lösning på problemet Serbien-Kosovo. Det sade Kosovos president Hashim Thaçi till Financial Times  efter ett möte i Berlin i måndags. Thaci deltog i mötet tillsammans med fem andra länder på Balkan som siktar på att bli medlemmar i EU.

Thaçi sade också att han uppskattar tyska förbundskanslern Angela Merkels, Frankrikes president Emmanuel Macrons och EU:s höga utrikespolitiska representant Federica Mogherinis ansträngningar att söka en lösning. Men han uttryckte besvikelse över mötet och sade att han inte tror att en lösning mellan Serbien och Kosovo  kan nås utan USA:s medverkan.

Också Serbien har konstaterat att EU lider av utvidgningströtthet. Serbiens försvarsminister Aleksandar Vulin citerades av den serbiska nyhetsbyrån b92 efter att han i en tv-intervju sade att det är hög tid för EU att säga klart ut om unionen faktiskt är intresserad av att se Serbien som medlem. Vi vill gärna komma med i EU. Men tigger gör vi inte, sade Vulin.

Visst ligger det en hel del sanning i deras uttalanden. Inför EU:s parlamentsval hör man sällan om någonting annat än oron över utvecklingen i Polen och Ungern samt över de populistiska partiernas frammarsch.

Ett nytt möte mellan EU-ledare och representanter för Kosovo och Serbien ska hållas i Paris i juli, det vill säga när Finland har tagit över ordförandeskapet för EU. På sätt och vis upprepar historien sig – eller rättare sagt hänger den kvar från det finländska EU-ordförandeskapet 1999. Balkan stod högt på agendan också för 20 år sedan på grund av Natos bombningar av Serbien som pågick från mars till juni 1999 och som ledde till att Kosovo ställdes under FN:s styre – tills Kosovo ensidigt förklarade sig självständigt 2008. Serbien har inte erkänt Kosovos självständighet. Det har inte heller fem EU-länder, Ryssland, Kina och Indien.

Dessutom skärptes relationerna mellan Belgrad och Pristina i november i fjol när Kosovo införde tullar på gods från Serbien.

För att få en lösning på problemet Serbien och Kosovo har ett byte av områden på amerikanskt håll nämnts som ett alternativ. Det skulle innebära att Presevo, Bujanovac och Medvedja i södra Serbien med en majoritet av etnisk albansk befolkning skulle bli en del av Kosovo medan en del av det som i dag är norra Kosovo – bland annat staden Mitrovica – skulle bli en del av Serbien.

Bakgrunden till förslaget är att USA är oroligt över ett ökat inflytande på Balkan från Ryssland och Kina. Ett EU-medlemskap för både Serbien och Kosovo skulle knyta bägge till väst. Men för att så ska ske måste gränsen vara klar och Kosovos självständighet erkännas av Serbien och av alla EU-länder. Isynnerhet Tyskland har uttryckt oro över att rucka på gränserna – en oro som är befogad, eftersom det finns en etnisk minoritet av bägge folken i de områden som skulle bytas ut.

Ordförandeskapet i EU har inte längre samma tyngd som det hade 1999. Det verkar också långsökt att Nato skulle blanda sig militärt i området för att lösa frågan om Kosovos ställning. Dessutom är Ryssland starkare, också militärt, än landet var 1999, och skulle knappast betrakta en militär aktion mot Serbien utan att agera.

Men Balkan är en del av Europa – och europeisk säkerhetspolitik – och det är långt ifrån likgiltigt i vilken riktning utvecklingen i området går. Det är inte heller uteslutet att konflikten mellan Belgrad och Pristina hamnar på Finlands EU-bord under den senare delen av 2019.