Yrsa Grüne-Luoma bloggar lokalt och globalt om politik och säkerhet i ett brett perspektiv

Okategoriserade

EU-försvar enligt tysk eller fransk modell?

25 okt , 2019, 06.45 Yrsa Grüne-Luoma

 

Finland har ivrigt arbetat för att stärka EU:s försvarsförmåga. Men petar man lite på begreppet märker man att detta inte är någon enkel ekvation.

Allt passar de flesta så länge man talar om krishantering. Begreppet rymmer ett helt smörgåsbord med informationsutbyte, gemensamma räddningsövningar i olika katastrofscenarier, bekämpning av cyberhot och en bättre förmåga att identifiera troll – försök att destabilisera samhället. Hit hör också klimatfrågor som kräver gemensamma lösningar.

Inget av detta är kontroversiellt, åtminstone inte som ingredienser i festtal och uttalanden.

Om man sedan vill komma in på det som är svårt, det vill säga militära förmågor och hjälp i krig, går åsikterna isär. Finlands och Sveriges militära samarbete försöker man på olika håll i de bägge länderna föra vidare mot politiska strukturer. Men inte ens i våra länder är stödet för detta enhälligt.

Inom EU är det ännu svårare: Tyskland vill ha strukturer innan man går vidare. Frankrike vill ha förmågan att agera redan innan man har alla strukturer på plats. På årets Hanating kom man att snudda vid detta, men inte mycket mer. Så mycket är i alla fall klart att Nato är viktigt för Tyskland och någon överlappande struktur med EU-etikett vill man inte ha. Frankrike har alltid haft en ambition att stärka Europas militära förmåga – och inkludera också länder utanför unionen i detta.

Denna ambivalens bland unionens medlemmar – där största delen, de starkaste militära makterna – är oense om hur de militära förmågorna ska utvecklas är det förståeligt att Finland och Sverige satsar på ett nätverk av bilaterala och trilaterala avtal med olika stater – Storbritannien, Norge och USA, till exempel.

För några Nato- eller EU-arméer finns inte att tillgå, sådana har aldrig funnits och kommer inte att finnas. Varje land, oberoende av om det är med i Nato eller inte, svarar i första hand för försvaret av sitt eget territorium. Men både EU och Nato står på en politisk grund. Att vara medlem i bara någondera innebär att man är enbent, låt vara att det andra kan ersättas med någon form av nätverksprotes.

Kommenteringen är stängd.