Säkerhetsbloggen

Den 1 januari 2020 träder en rad nya lagar i kraft som förhoppningsvis gör reglerna för både utländskt ägande av mark och köp av strategiskt belägna fastigheter över lag tydligare. I synnerhet den senare är viktig med tanke på Finlands säkerhetsintressen.

För medborgare eller företag utanför EU- och EES-området gäller från och med januari 2020 att tillstånd måste sökas från Försvarsministeriet inom 3 månader från fastighetsköpet. Undantag gäller landskapet Åland där den egna jordförvärvslagen tillämpas. Lagen gäller enbart bara fastigheter.

Om inte tillstånd beviljats ska fastigheten överlåtas vidare inom ett år. Om så inte sker har myndigheterna rätt att sälja den.

För företag gäller att alla delägare utanför EU och EES med minst 10 procents ägarandel måste be om tillstånd. Om de äger mindre än 10 procent var, behövs inget tillstånd (om den största andelen ägs av ett EU- eller EES-företag). Andelarna som skulle kräva tillstånd räknas inte ihop, men enligt Försvarsministeriet har man vidtagit åtgärder för att inte bestämmelserna ska kunna kringgås genom teknisk uppdelning av ägandet.

För personer med dubbelt medborgarskap, av vilka det finskt medborgarskapet är ett, gäller lagen inte. Det betyder att till exempel den så kallade Vita villan i Tvärminne i Hangö, som ägs av den ryske miljardören Boris Rotenberg, inte skulle ha fallit under den nya lagen.

Rotenberg, som uppges vara nära vän till president Vladimir Putin, köpte Vita villan 2004 och renoverade den för dyra pengar. Senare ville han riva en annan byggnad på tomten och bygga inkvarteringsmöjligheter på 350 kvadratmeter. Försvaret motsatte sig planerna med motiveringen att Vita Villan ligger nära Syndalens övningsområdet och inom ett bullerområde. Hangö stad var av annan åsikt och ansåg sig inte kunna förvägra byggnadstillståndet Ärendet gick till domstol. Helsingfors förvaltningsdomstol gav i september 2017 Försvaret rätt och projektet gick i stå.

Rotenberg själv sägs ha besökt Vita villan – som han inom ramen för ett aktiebolag administrerar tillsammans med sönerna Roman och Boris – bara en gång under de senaste fyra åren – trots att han enligt en av sina finska affärsbekanta köpte fastigheten för att han blev så förtjust i naturen i området.

Rotenberg är inkluderad i USA:s sanktionslista. Han är också involverad i en process mot flera banker, bland annat Nordea, Danske Bank och OP som med hänvisning till EU:s regler om penningtvätt vill ha närmare uppgifter om Rotenbergs penningtransaktioner.

Sedan domstolens beslut om Vita villan har ingenting hänt, enligt stadsdirektör Denis Strandell. Fastigheten har inte heller dykt upp till försäljning.

Rabaldret kring den ryska miljonär som byggde helikopterplatta, bryggor och en rad byggnader på öar i Åbolands skärgård – som aldrig användes – väckte också myndigheternas uppmärksamhet. Dessa fastigheter är nu till salu.

Det gemensamma för Hangö och öarna i Åbolands skärgård är att de är strategiskt viktiga för den som vill kontrollera Finska viken.

Skärpning kring strategiska områden

Det finns förstås ingenting som hindrar att utländska intressenter utanför EU- och EES-området skaffar sig en finsk bulvan och på det sättet försöker kringgå de nya bestämmelserna. Därför är den nya lagen om statens förköpsrätt kanske ännu viktigare. Den gäller nämligen alla, också finska medborgare och i hela Finland, utom Åland.

Också den träder i kraft från årsskiftet.

Enligt den nya lagen har staten förköpsrätt i fråga om fastighetsaffärer ”som sker i den omedelbara närheten av strategiska objekt”. Staten kan då bli ägare till fastigheten på de villkor som man kommit överens om i köpebrevet.

Förköpsrätten inverkar på bara en liten del av alla fastighetsköp, är man ändå noga med att påpeka. ”Om den fastighet som är föremål för köp är belägen inom området för förköpsrätt, beviljas lagfart på fastighetens förvärv först när den tidsfrist på tre månader som föreskrivits för utövande av förköpsrätten har löpt ut eller staten har meddelat att den inte utnyttjar sin förköpsrätt”.

När det gäller förfarande och rättsverkningar så fungerar statens förköpsrätt också till övriga delar på samma sätt som kommunens förköpsrätt, som gällt sedan 1970-talet, heter det vidare.

En eventuell köpare kan före överlåtelsen be om ett förhandsbeslut om staten har för avsikt att utnyttja sin förköpsrätt eller inte. Avgiften för ett dylikt utlåtande fastställs senare i år. Intressant att notera är att staten inte är förpliktigad att lämna ut det begärda förhandsbeskedet.