Säkerhetsbloggen

Man brukar säga att resande vidgar vyerna. Har alltid låtit lite som en kliché i mina egna öron. Visst har jag rest, vistats i tiotals länder i längre perioder, medan mina semesterresor under femtio år har inskränkts till exakt fyra.

Det mesta jag har lärt mig var av mina arbetsresor, som journalist och som delegat för Röda korset. Från de futtiga semesterresor jag gjort har jag inte haft mycket behållning utom eventuellt en solbränna.

Utom nu. Det började som julklapp som jag fick och måste nog medge att jag var lite skeptisk. Men när ska man börja ”turista” om inte när man är fri från arbetslivet i egentlig bemärkelse? 

Mer fel än vad jag hade för en vecka sedan kan man knappast ha. Lite logistik till att börja med. Maken bokade ett hotell med separat pentry, sovrum och med balkong. ”Vad gör man med detta”, sade jag. För vem vill kocka under semestern – och dessutom finns det en massa trevliga restauranger. Någon pool-människa är jag inte heller, men havet var ju ett bra alternativ och låg inom rimligt avstånd.

Iväg for vi och de första fyra-fem dagarna gick bra. Men i söndags kom polisen in på hotellområdet på kvällen och sade att pool-området måste tömmas och stängas. Mer än fem människor får inte vara på nära avstånd från varandra.

Hotellet lydde. Varefter stora sällskap med norrmän, svenskar och några till flockades i caféet och i baren. Säkert i grupper på tio-femton stycken.

Jag undrade stilla om man inte kunde ha portionerat besöken på poolområdet, rummen från en viss länga kunde få förmiddagen, andra eftermiddagen (poolområdet är stort) och nästa dag kunde man igen ha växlat. Nej, sade en av de trevliga servitriserna, hotellet stänger helt och hållet på lördag, fem dagar efter ukasen.

Utegångsförbud råder, men till mataffären och apoteket får man gå. Polisen kör omkring på gatorna flera gånger om dagen och tutar ut någonting på spanska som inte många förstår. Antagligen är det en påminnelse om att man inte ska lämna hotellet annat än för just dessa nödvändiga besök i mataffärerna. Hotellets restaurang är nämligen stängd på kvällen. Lunch får man tills vidare.

Så pentryt är vid det här laget guld värd. Balkongen också.

På hotellrummet kan man följa med spanska nyheter, Sky News och tyska RTL. På nätet kollar jag kontinuerligt situationen i Finland. Härifrån sett och i ljuset av andra länders nyhetskanaler kan man inte annat än förundra sig över hur olika betaningarna är.

Jag reagerade på klädseln i svart när ministrarna höll sin presskonferens. Kan verka föråldrat att tänka så. Mitt klena försvar är att jag hade reagerat precis lika om det hade varit män i svart kostym. Vi har väl inte landssorg, utan en ovanlig situation. Men krig är det inte.

Justitieminister Anna-Maja Henriksson var till all lycka klädd i ljusare färger.

Och frågorna infinner sig: varför följer inte Finland WHO:s rekommendation om test? Varför testas inte alla som återvänder utomlands ifrån genast och på nytt om cirka en vecka? Korta besök i butiken borde väl vara okej? Varför poängterar man inte att gravida är en riskgrupp?

Gång på gång  under årens lopp har man berättat om ensamma äldre personer som inte har någon anhörig i närheten, om hemhjälpen som inte fungerar, om folk som tar hand om sin sjukare eller äldre äkta hälft. Ska dessa personer, många kanske friskare än vilken som helst betydligt yngre person plötsligt stanna hemma och inte ens kunna handla mat?

Jag vill för tydlighetens skull understryka att regeringens rekommendationer om avstånd, inhiberade tillställningar med mycket folk etc. är inte det jag reagerar mot. Klart att vi alla ska göra vad vi kan för att inte sprida smitta och inte själva smittas. Men ibland tycker jag att det sunda förnuftet underskattas. Och så tror jag att det är klokt att ställa in sig på att vi nog får vänta ett bra tag på att läget ska normaliseras. Och det nya normala kommer att se helt annorlunda ut.