Säkerhetsbloggen

För ett par veckor sedan meddelade presidentens kansli att det årliga säkerhetspolitiska forumet i president Sauli Niinistös regi, Gullranda-samtalen, i år ordnas virtuellt.

Beslutet har sina goda och dåliga sidor. Nätverk som skapas och byggs ut genom personliga möten kan aldrig riktigt ersättas digitalt. Också för pressfolk blir det en utmaning, för möjligheten till uppföljande frågor fungerar inte alltid tillfredsställande. Det har man sett när man ha följt med regeringens virtuella presskonferenser under vårens lopp.

Men under de exceptionella förhållanden som råder hade det varit direkt oansvarigt att agera annorlunda.

Till de goda sidorna av beslutet är att Gullranda-samtalen ordnas över huvud taget. Det virtuella formatet gör det möjligt att få med deltagare och huvudtalare som kanske inte hade haft tid att resa till Finland. Flera av de årligen medverkande, inklusive presidenten själv, som har varit påverkare och sakkunniga länge, är över 70.

Tidpunkten för när Gullranda-samtalen ordnas klarnar inom ett par veckor. Men på presidentens kansli uppger man att de kommer att hållas någon gång mellan slutet av maj och mitten av juni – under tidigare år har Gullranda-samtalen inletts en söndag och avslutats följande kväll strax före midsommarveckoslutet.

Presidenten tog initiativet till detta säkerhetspolitiska diskussionsformat efter att han i början av sin första presidentperiod hade deltagit i den årligen återkommande Rikskonferensen. De första Gullranda-samtalen ordnades 2013 och den gången dominerades mycket av debatten av frågan om Finlands förhållande till Nato. Under de följande åren varierade temat. I år gav temat sig självt: corona-krisen.

Preliminärt har presidenten meddelat att det ska handla om följderna av corona-krisen globalt. Exakt vilka områden som man ska ta upp meddelas senare men med tanke på Niinistös bakgrund som tidigare finansminister är ekonomin säkert ett delområde. Farhågorna för just de ekonomiska följderna är berättigade och ekonomins betydelse för att samhället ska fungera kan inte förnekas. Detta gäller också på det globala planet i en värld där det ömsesidiga beroendet är stort.

En annan aspekt är det ökade behovet av internationellt samarbete för att bättre kunna möta liknande utmaningar i framtiden.

För att ett globalt samarbete ska vara så effektivt som möjligt behövs stor öppenhet. Det kan inte vara så att ett av FN:s permanenta säkerhetsrådsmedlemmar – Kina – i minst en månad om inte längre låter bli att slå larm.

Men det här är en känslig fråga för man kommer in i stormaktspolitikens kärna. Detta är ändå inte en orsak att låta bli att ta i saken. Inte i avsikt att peka ut skyldiga, utan med sikte på framtiden och för att öka förståelsen för att trovärdigheten är nära sammanlänkad med öppenhet.

Gullranda-samtalen