Säkerhetsbloggen

Oron för framtiden och när man ska börja beta av statsskulden som vuxit och fortfarande växer lyfter oundvikligen upp frågan om vad Finland ska satsa på och vad man eventuellt kunde skjuta framåt i tiden.

När det handlar om en pandemi och inte ett krig eller ett militärt hot som utgör utmaningen för samhället är det klart att frågan om anskaffningen av jaktplan för att ersätta de nuvarande Hornet-planen dyker upp. När hålen i statsbudgeten är många och blir allt större finns det de som tycker att hela jaktplansaffären kunde läggas på is. Det är kortsynt.

Det ironiska är nämligen att om någon hade frågat om man ska uppdatera beredskapsutrustningen för sjukhus innan corona-krisen inträffade, så hade antagligen en majoritet av finländarna tyckt att det kanske också hade varit onödigt. Försörjningsberedskapscentralen var det inte många som brydde sig om före coronan.

Beredskap handlar om att uttryckligen planera för det allra värsta scenariet. Det gäller civilkrishanteringen lika väl som den nationella försvarsapparaten. Finland har ett ansvar att i alla situationer kunna klara av de uppgifter som man på politisk grund och med riksdagens stöd har givit samhällets olika funktioner. Ansiktsmasker för sjukhus får inte föråldras lika lite som försvarets jaktplan får göra det.

Försvarsmakten är uttryckligen en krisorganisation och det så kallade HX-projektet (den plantyp som ska ersätta Hornet-planen) är en del av den nödvändiga beredskapen. Tänk er en situation, där man har avstått från att ersätta Hornet-planen i tid och Finland skulle utsättas för en militär attack – som en del av Norden eller EU – och man skulle tvingas börja shoppa med att få plan eller ens reservdelar till uttjänta jaktplan på samma sätt som man nu varit tvungen att göra när det gäller skyddsutrustning för hälsovårdspersonal? Priserna har skjutit i höjden och i den djungelns lag som gäller i kriser hjälper inte alltid ens pengarna.

I sin blogg säger Lauri Puranen, programdirektören för HX-projektet vid Försvarsministeriet i dag (29.4) så här:

”Man har i grunden utrett möjligheterna att förlänga den nuvarande Hornet-flottans livslängd redan under förutredningen 2015. Det är inte möjligt att ur försvarsförmågans synvinkel förlänga Hornets-flottans livslängd in på 2030-talet. Det är inte heller kostnadseffektivt.”

Han understryker att försvarsförmågan äventyras om man skulle köra slut Hornet-flottan. Bara ett par års förlängning skulle ha en prislapp på 1,2 miljarder euro, enligt uträkningen 2015. Man kan på goda grunder räkna ut att den kostnaden skulle växa ifall av en kris med militära förtecken.

Försvarets anskaffningar kännetecknas av att de måste planeras på sikt. Det måste finnas tid för att väga olika alternativ mot varandra. Som bäst är man i färd med den fjärde förhandlingsrundan med leverantörerna av de fem plantyp som valet står emellan.

Egentligen hade man tänkt att ett möte med alla leverantörer skulle ha ägt rum redan nu i vår. Corona-krisen och svårigheten att ordna fysiska möten har skjutit fram planerna till tidig höst. Efter detta kommer Finland att precisera vad man vill ha och i slutet av året be leverantörerna om den sista och bindande offerten.

Efter detta är det inte möjligt för leverantörerna att ändra på någonting i offerten, uppger man på Försvarsministeriet. Inom 2021 räknar man med att statsrådet fattar sitt beslut om vilket plan som ska ersätta Hornetarna.

Förutom att man tvingades rucka på vårens möte och flytta på det till hösten tror Försvarsministeriet inte att corona-krisen inverkar på tidtabellen. Inte heller det också i offentligheten uppmärksammade beslutet att inga konsulter längre tillåts i processen (efter att den förre kommendören Jarmo Lindberg antagit ett uppdrag som konsult för en av leverantörerna) anser man att påverkat eller fördröjt processen.

Också regeringen har sagt att HX-projektet står fast. De gamla Hornetarna avvecklas planenligt 2025-2030. Bra så.