Säkerhetsbloggen

Det var i mitten av februari 2015. Salen i Finlandshuset i Stockholm var fullsatt. Nu skulle det banbrytande militära samarbetet mellan Finland och Sverige offentliggöras.

På första parkett satt Finlands dåvarande försvarsminister Carl Haglund och hans svenske kollega Peter Hultqvist. Mycket lite hade läckt ut på förhand. För den panel som efteråt skulle kommentera det hela – den svenske säkerhetspolitiske experten Johan Wiktorin, UPI-forskaren Charly Salonius- Pasternak och undertecknad – förblev de konkreta stegen och – framför allt – de politiska målen något diffusa.

Bland annat talades det om ”stora steg”. Men, undrade jag, steg kan man ju ta åt olika håll: framåt, bakåt snett åt sidan. Steg kan ju vara något av ett trippande där man ibland går åt ett håll, ibland åt ett annat. Eller först framåt för att sedan ta steg tillbaka.

Försvarsminister Hultqvist bad om ordet och steg upp:”Det handlar faktiskt om stora kliv”, sade han. Med eftertryck.

Visst hade han rätt. Sedan den februaridagen har Finland och Sverige utvecklat ett nära militärt samarbete. Det har varit lätt, också för att detta ses som någonting positivt av medborgarna i bägge länder. Eller rättare sagt, sågs som så. Före coronan.

Hur är det i dag? Medan vi drunknar i siffror om hur många som har dött i covid-19 i Sverige, i kritiken mot Anders Tegnell (med små klappar på det finländska bröstet i förbifarten) och en mycket egendomlig ”landskamp” om hur covid-19 har hanterats, missar vi antagligen mycket av vad som händer i försvarssamarbetet mellan våra länder.

”2018 undertecknades ett MoU mellan länderna som omfattar samarbete under fred, kris och krig i syfte att förstärka försvarsförmågan med gemensam användning av militära resurser samt som utgör ett övergripande ramverk. Försvarsberedningen har i sin rapport ”Värnkraft” 2019 prioriterat samarbetet med Finland högt och att det bör utvecklas. Propositionen tar upp gemensam operativ militär planering som kan utnyttjas för gemensamt operativt agerande när så behövs i olika scenarier, men omfattar inte några ömsesidiga försvarsförpliktelser eller utfästelser att agera på ett visst sätt.”

Så skriver Stig Rydell,reservofficer, överstelöjtnant i Flygvapnet som tidigare har varit strategilärare vid den svenska, norska och finländska försvarshögskolan samt tjänstgjort inom Nato.

Hans kolumn har publicerats både i tankesmedjan Fri Världs blogg som i Kungliga Krigsvetenskapsakademiens nätupplaga.

Det där låter ju bra. Men nu höjs många kritiska röster mot regeringen Stefan Löfvén och försvarsminister Peter Hultqvist för att man inte vill ge mer medel åt försvaret.

”Försvarsberedningen har lagt ett genomarbetat förslag som alla partier står bakom, men problemet är socialdemokraterna inte är beredda att betala notan (något som ytterligare kompliceras av notan ser annorlunda ut sedan tidigare okända kostnader dykt upp)”, skriver i sin tur Claes Arvidsson, redaktör på Fri Värld och tidigare bland annat ledarskribent på Svenska Dagbladet i en kommentar som ingår på bägge plattformerna.

”Med Nato har Sverige numera ett värdlandsavtal och med Finland finns nu ett avtal om operativt militärt stöd mellan länderna. Steget till formell allians är minimalt men blir i verkligheten stort. Utan allians.”. fortsätter Arvidsson.

Finansminister Magdalena Andersson och försvarsminister Peter Hultqvist brukar som skäl till snålheten hänvisa till kostnaderna för att motverka det ekonomiska effekterna av Corona, skriver Arvidsson. 

Betyder detta att Sverige vänt blicken inåt? Kan Sverige rent praktiskt och pragmatiskt stå för sin del av avtalet med Finland, till exempel? Finns den politiska viljan – efter att så många svenska politiker ondgjort sig över Finlands sätt att förhålla sig till gränsen mellan våra två länder?

Så tillbaka till Stig Rydell:

”Den nya lagen ger regeringen rätt att, på finsk begäran, sätta in svenska militära styrkor för att hindra kränkningar av finskt territorium och under förutsättning att det inte råder krig i Finland eller Sverige. Vidare kan regeringen begära militärt stöd av Finland, när Sverige är i krig eller krigsfara och för att hindra kränkningar av svenskt territorium i fred eller under krig mellan andra stater. Inom ramen för nu gällande lagar kan Sverige, med riksdagens godkännande, efter finsk begäran stödja Finland med militära styrkor. (kursiveringen min egen)

Sammantaget innebär den nya lagen, tillsammans med redan befintliga lagar, att Sverige och Finland har legala möjligheter att ge ömsesidigt stöd längs hela konfliktskalan. Längs denna inkluderas att ge stöd för att hindra territoriella kränkningar i fredstid upp till direkt militärt stöd i krig.”

Ger rätt. Har legala möjligheter. Men förpliktelser finns inte.

Det är bra att komma ihåg.