Säkerhetsbloggen

Tillit är en förutsättning för det som brukar kallas resiliens – det vill säga, hur väl samhället är rustat för att parera attacker. I asymmetrisk krigföring spelar resiliens en stor roll. Det är inte lätt att skaka om ett folk som hyser tillit för att myndigheterna fungerar som de ska och att yttrandefrihet råder.

Då tvingas också de skickligaste strateger att tänka sig för två gånger innan de ger sig på att försöka tillämpa den strategi som Sun Tzu, kinesisk krigsstrateg, förespråkade för flera hundra år sedan: Att vinna över folket med argument är ett bättre alternativ än att kuva det med vapenmakt.

Det ironiska är att denna tillit inte nödvändigtvis behöver rubbas av en främmande makt. Resiliens kan attackeras också inifrån. I slutändan är ändå resultatet detsamma: samhället som helhet är mer sårbart än förr.

Enligt Yle 1 har Finlands Röda Kors fått ta emot en flod av telefonsamtal från oroliga människor som känner sig maktlösa inför uppgifterna om att tiotusentals patientuppgifter har stulits från Vastaamo. Detsamma meddelar polisen och andra myndigheter. Oron sprider sig, frågorna hopas, utan att någon egentligen kan ge ett svar som skulle lugna folk.

President Sauli Niinistö slog huvudet på spiken när han i skarpa ordalag i går i en intervju för Yle fördömde dataintrångsbrottet. Han har rätt i att det handlar om att allas integritet har kränkts, inte bara om dem vars uppgifter hamnat i fel händer.

Niinistö tog upp två saker som ändå långt kännetecknat det finska samhället – öppenhet, yttrandefrihet och tilltro till myndigheterna

Deras betydelse kan inte nog betonas och är viktiga att minnas, i synnerhet just nu.

Betydelsen av cybertrygghet, skyddet för (person)uppgifter – jag utgår ifrån att det var uttryckligen personuppgifterna Niinistö menade – har ytterligare accentuerats.

Ett kritiskt förhållningssätt från medborgarnas sida nu är av stor betydelse. Med detta menar Niinistö att det gäller att kategoriskt avvisa all information som någon kommit åt på brottsligt sätt.

På sociala medier sprids som bäst ett avståndstagande där folk avger ett löfte att varken läsa eller sprida denna information.

Det som ingen vet i dag är om, och i så fall hur, den oro som dataintrångsbrottet skapat kommer att påverka samhället på sikt. Mycket beror förstås på om man lyckas få tag på den eller de som ligger bakom stölden, utpressningsförsöken och hot som riktats mot privatpersoner.

Får man tag på den/de skyldiga – vilket låter mer som en förhoppning än som någonting man kan räkna med i detta skede – ökar förtroendet för myndigheterna.

Utmaningen är stor. Det krävs flera samtidiga åtgärder på flera plan för att reparera den allvarliga skada som nu har uppstått. Ju snabbare man inser detta och satsar på detta, desto bättre värnar man om förtroendet.

Att det kommer ytterligare en kris – attack mot den personliga integriteten – ovanpå en annan pågående kris, det vill säga covid-19 gör inte saken lätt.

Stödgrupper, telefonkonsultation för medborgarna kommer att behövas genast och ännu länge. Där kommer resurser som Röda korset väl till pass. Men vem som helst kan lite oftare göra en extra insats för att höra sig för hur vänner och släktingar mår.

Uppmaningen till företag och organisationer om hur man hanterar personuppgifter, var de lagras och hur länge ska tas på allvar.

Panik får inte uppstå – men inte heller den känsla av maktlöshet man kan se i rapporterna om hur folk reagerat ska beredas fotfäste.

Den digitala verkligheten måste kunna hanteras på ett vettigt sätt.