Säkerhetsbloggen

I dag, tisdagen den 17 november, utkom USA:s förre president Barack Obamas memoarer. Eller rättare sagt, den första delen av dem…tidtabellen för del två är ännu öppen.

Helsingin Sanomat förhandspublicerade i söndags Obamas anteckningar kring händelseförloppet kring al Qaida-ledaren Usama bin Ladins död.

Attacken mot bin Ladins hus i Abbottabad i Pakistan var kontroversiell. Det var en militär aktion som utfördes på en suverän stats – Pakistans  – territorium, utan att den pakistanska armén eller den politiska ledningen togs med i planeringen.

Att några inom Obamas administration, inklusive dåvarande vice presidenten Joe Biden, ställde sig tveksamma till Obamas beslut att slå till mot bin Ladin var befogad oro. Många hade i gott minne förre presidenten Jimmy Carters försök att frita gisslan i Iran, ett misslyckande som kostade Carter hans politiska karriär och som – om man får tro historieskrivningen – han heller aldrig återhämtade sig från.

Operationen lyckades man genomföra planenligt och bin Ladin dödads av ett skott i huvudet.

Men det är i slutet av dagboksanteckningen från den 1 maj 2011 som Obamas prioriteringar kommer fram. Han skriver att han nog är stolt och belåten över att tillslaget mot bin Ladin i Abbottabad lyckades. Men samma glädje som han kände när kongressen hade godkänt hälsovårdsreformen – Obamacare – lyckades han inte uppbringa för mordet på bin Ladin. Lägg till detta att Obama inte tog upp kampen mot Syriens ledare Bashar al-Assad trots tidigare hot om att kemiska attacker mot syriska civila var en ”röd linje” som USA inte skulle tillåta att korsades – Assadregimen har utpekats som skyldig till sarinattacker.

Utan att ännu ha läst boken ”Ett förlovat land” i sin helhet tyder allt ändå på att Barack Obamas värden byggde på idealism och värden som hälsovård, utbildning och diplomati.

Obamas memoarer som samtidigt ges ut i 24 länder har ett extra läsvärde just i år på grund av att hans tidigare vice president nu tar plats i Vita huset.

Kan man utläsa någonting om Bidens kommande linje utifrån boken?

Åtminstone kan man räkna med att Biden som varit med länge, är mer pragmatisk än vad Obama var. Att han tvekade över att skicka in amerikanska specialstyrkor till Abbottabad i Pakistan handlade inte om att han nödvändigtvis stödde en annan linje än Obama. Biden ville så långt som möjligt säkra underrättelseuppgifterna – som inte var helt entydiga – innan man slog till. Själva saken var han helt enig med Obama om och gratulerade sin chef efter operationen.

I Europa spekuleras det friskt om vad Bidens presidentskap kommer att innebära för de transatlantiska banden. Därmed finns det risk för felbedömningar, det vill säga, överdriven optimism.

Det är säkert rätt att förvänta sig av Bidenadministrationen att den kommer att respektera internationella avtal, inklusive Atlantpakten och samarbetet med EU. Men de europeiska länderna – Natomedlemmarna – kommer fortsättningsvis att uppmanas bära ett större ansvar för säkerheten i och försvaret av Europa.

Detta har alla amerikanska presidenter påpekat sedan krigen på Balkan för mer än tjugo år sedan.