Säkerhetsbloggen

Under de senaste månaderna har man kunnat se charmoffensiver från i synnerhet Sverige och Storbritannien när det gäller att framhålla fördelarna med att ersätta Hornet-planen med JAS Gripen, respektiver Eurofighter.

Mera tyst har det varit kring alternativet F-35, enligt flera källor favoriten bland många inom flygvapnet.

Fyra länder och fem plantyper är på slutrakan och ska inom april lämna in sin sista offert som inte längre kan ändras. Franska Dassault Rafale, svenska JAS Gripen, europeiska Eurofighter (ett konsortium mellan fyra europeiska Nato-länder, Storbritannien, Spanien, Tyskland och Italien) samt amerikanska Super-Hornet och F-35.

Alla dessa plan uppfyller de kriterier som flygvapnet ställt, heter det. 

Om man går in på sajter där Eurofighter  Typhoon jämförs med F-35 skiljer de sig från varandra på så sätt att Typhoon kan användas för flera olika ändamål – flera plan i ett, som man gärna framhåller – medan F-35 är bättre utrustat vad vapen beträffar. Plus att F-35 är utrustad med stealth-egenskap.

Men i grunden handlar det om politik. Finland har ett nära militärt samarbete med Sverige. Det skulle motivera valet av JAS. Men Finland har också ett trepartsavtal mellan Finland. Sverige och USA om militärt samarbete – mycket löst och utan några som helst förpliktelser eller garantier. Då vore F-35 ett naturligt alternativ. Och Finland har kraftigt stött utvecklingen av ett europeiskt försvarssamarbete – i linje med detta vore franska Rafale. Men också Eurofighter Typhoon som Europas starkaste militärmakt Storbritannien är med i. Finland har sedan 2016 ett avtal också med Storbritannien om militärt samarbete.

Inget av alla dessa avtal, inte ens det med Sverige, innehåller några som helst försvarsgarantier.

Dessutom kan man fråga sig om inte Arktis och utmaningarna i norr inom de närmaste årtiondena och hur de olika alternativen klarar av långvarig verksamhet i norr borde ha en central plats i beslutsfattandet.