Yrsa Grüne-Luoma bloggar lokalt och globalt om politik och säkerhet i ett brett perspektiv

Okategoriserade

Strunta i jordskalvet?

9 sep , 2017, 06.13 Yrsa Grüne-Luoma

 

Chiapas, Oxaca…tja, var ligger de? Gäsp. Jordbävning, vaddå? Den kraftigaste på hundra år i området. Jaså.

Åtminstone Oaxaca borde få någon liten bjällra att ringa också hos oss här i Finland. Det var nämligen i den sydliga mexikanska delstaten som en finsk männniskorättsaktivist, Jyri Jaakkola, dödades i ett överfall 2012.

På lördagsmorgonen finsk tid rapporterar BBC att 61 människor mist livet hittills. Men Oaxaca och Chiapas ligger i en del av Mexiko som inte är särskilt tätt befolkad. Egentligen är gränsen mellan Chiapas och Guatemala egentligen ingen gräns, för mayaindianerna har alltid rört sig fram och tillbaka över gränsen.

Området är obeskrivligt vackert, med gröna höga berg. Och fast det heter att området är glest befolkat så ät det ingalunda tomt på folk. Tuxtla Gutierrez, huvudstaden i Chiapas, är heller ingen avfolkad bergsby. Jag minns en ung katolsk präst Oscar Campos Contreras, som aldrig hann skriva en söndagspredikan, han rände från kyrka till kyrka i Tuxtla med omnejd för att hålla en söndagsmässa. Jag räknade upp till sju kyrkor. Dilemmat löste han med att låta någon i församlingen göra sin tolkning av det evangeliestycke man hade läst upp kort före.

Oscar var från Guadalajara, långt från Chiapas och en betydligt rikare stad än Tuxtla Gutierrez. Han berättade hur många hade baxnat av förskräckelse när de hörde var han skulle stationeras. Men Oscar älskade sitt uppdrag och togs emot med öppna armar av i synnerhet en familj. Som också välkomnade mig några år senare med att ha fäst en liten mexikansk sombrero på dörren till det rum där jag skulle bo och med texten ”Yrsa’s Home” på en vidhängande lapp. Min spanska var inte så bra då. Men den blev till lycka bättre.

Jag hann uppleva både dotterns ”Fiesta de quinze años”, femtonårsfesten, en stor sak för mexikanerna. I skobutiken hittade jag ett enda par festsandaler av storleken 38 för den kvällen. Mexiko är också det enda land där jag kallats ”lång och blond”.

Kort innan jag åkte – året var 1983 – berättade familjen att den skulle flytta till Oaxaca. Och Oscar skulle senare bli biskop just i Oaxaca.

Jag läser med sorg allt jag kommer över om jordskalvet på 8.1 richter. Och lyckligtvis klarar jag av de latinamerikanska tidningarna på spanska. För i största delen av världen ligger fokus nu på orkanen Irma, också den unik i sin kraft. Till all lycka vet man åtminstone i förväg att den kommer så att åtminstone människorna kan försöka komma undan.

Jordbävningen i södra Mexiko inträffade strax före midnatt och jordskalv varnar sällan. Däremot skakar jorden en god stund också efteråt.

Västliga medier håller sig förstås inte med någon korrespondent i området. Eller inte ens nödvändigtvis ens i Ciudád de México – eller Mexiko City – som vi brukar kalla det.  Eller Tenochtitlán som aztekerna kallade sin stad och där man också kunde känna av skalvet. Så det kommer att dröja innan alla konsekvenser av jordskalvet klarnar. Det påminner om jordskalvet utanför Acehs kust 2004. Aceh, som då var ett krigsområde och drabbades värst av tsunamin, var tomt på utlänningar och journalister och hamnade i skuggan av rapporteringen från turistorterna i Thailand.

Så jag försöker påminna om att det fruktansvärda i en katastrof inte får leda till att det fruktansvärda i en annan förtigs eller glöms bort.

 

Kommenteringen är stängd.