Säkerhetsbloggen

För länge sedan när de latinamerikanska länderna Uruguay, Argentina och Chile ännu styrdes av militärjuntorna utvecklades ett system där vissa politiska fångar blev juntornas gisslan.

I Uruguay var de nio, tidigare medlemmar av gerillagruppen Tupamaros.

Varje gång någonting hände som inte föll militärjuntan på läppen och man inte kom åt dem som protesterat hämnades man på någon eller några av dessa nio. Vanligen betydde det tortyr.

Rysslands behandling av oppositionspolitikern Aleksej Navalnyj för tankarna tillbaka till Uruguays militärjunta i mitten av 1980-talet. Men det gör också situationen i Ukraina.

”Varför gör Ryssland det här?”, frågar ledarskribenten Tommy Westerlund i dagens HBL. Och ger sin tolkning av svaret:”I första hand för att än en gång visa upp sina militära muskler så att inte omvärlden glömmer bort vem de har att göra med. President Putin vill säkert också testa sin nya kollega i Washington.”

Den bedömningen kan man hålla med om. Att spänna musklerna handlar det om också i sättet att hantera oppositionspolitikern Navalnyj. Enligt brittiska The Guardian behandlas han med mediciner som inte längre betraktas som effektiva.

Hör dessa två saker ihop, Navalnyj och upptrappningen vid Ukrainas östgräns? Försöker man avleda uppmärksamheten från Navalnyj genom att fästa omvärldens uppmärksamhet vid stormaktsrelationerna och samtidigt ge Nato en spark på smalbenet?

Rysslands olagliga annektering av Krim 2014 föregicks också av rapporter om ryska truppkoncentrationer och övningar invid Ukrainas östgräns när den egentliga militära operationen handlade om någonting annat, det vill säga Krim. Och om ”små gröna män”.

Man ska akta sig för att dra förhastade slutsatser. Men under de senaste sju åren har det ibland förekommit uttalanden från separatisthåll i Ukraina om att det egentliga målet är att ta kontrollen över hela Ukraina, inklusive Kiev. På så sätt kan man förstå den ukrainske presidenten Volodymyr Zelenskys resonemang om att ett Natomedlemskap och de säkerhetsgarantier alliansen erbjuder sina medlemmar är den enda lösningen. Sedan är det en annan sak att hans förhoppningar om att Ukraina skulle bli Nato-medlem inom en överskådlig framtid knappast kommer att infrias. Men Ukraina är strategiskt viktigt, inte bara för Ryssland, utan också för Nato.

Nord Stream-projektet – Nord Stream1 och Nord Stream 2 – har orsakat ett stort hål i Ukrainas statsbudget när royalties för gasen som tidigare löpt från Ryssland till Europa uteblivit. Och hål i statskassan bådar inte gott för att öka välfärden, vilket i sin tur leder till missnöje. Ett missnöje som brukar få politiska följder.

Visserligen sade Tysklands förbundskansler Angela Merkel  – men först när Nord Stream 2 redan var en god bit på väg – att Ukrainas inkomster från gastransporten inte får strypas helt.

Hon nämnde till och med att det var ett villkor för att Nord Stream 2 skulle kunna förverkligas. Men Merkel, en av de få europeiska ledare som president Vladimir Putin har lyssnat på, är på väg ut ur politiken.

USA har krävt att Nord Stream 2 stoppas. Få tror att så kommer att ske eftersom det skulle vara en svår fråga för Tyskland att avbryta projektet som är så gott som klart.

Tysklands kristdemokratiska parti CDU och dess bayerska systerparti CSU kommer att utse sin förbundskanslerkandidat före pingst. Då återstår mindre än ett halvt år återstår till det tyska Bundestagvalet.

Om det blir Armin Laschet – vilket inte är säkert – som i början av året valdes till ledare för CSU kunde det antagligen passa Putin alldeles utmärkt. Laschet har uttalat sig i betydligt försiktigare ordalag än Merkel bland annat om Rysslands ansvar för förgiftningen av Aleksej Navalnyj.

Att Ryssland väljer att spänna musklerna kan därmed handla om många saker. Det kan vara ett försök att avleda uppmärksamheten från Navalnyj, eller om att protestera mot den gemensamma militärövningen mellan Nato och Ukraina. Eller om att, som HBL påpekar, påminna omvärlden om sin styrka  och om att känna Joe Biden på pulsen efter att Biden försäkrat att USA stöder Ukraina. Eller om att försöka påverka det kommande valet i Tyskland.

Eller så handlar det om ingenting av detta.

Ett försök att hålla både Navalnyj och Ukraina i sitt stadiga grepp är det i alla fall.