Yrsa Grüne-Luoma bloggar lokalt och globalt om politik och säkerhet i ett brett perspektiv

Okategoriserade

Nätverk, Arktis och Norden 2/3

29 jun , 2021, 09.31 Yrsa Grüne-Luoma

 

Det är hög tid för Finland att verkligen förstå Arktis geopolitiska betydelse. Och inte bara förstå, utan också agera i enlighet därmed. Klimatfrågor, urfolkens rättigheter och arktisk knowhow är viktiga saker. Men de räcker knappast för den som vill leda utvecklingen, inte främst reagera på vad andra gör.

”High North, low tension” – ett säkerhetspolitiskt avspänt norr – Arktis – är den tidigare ofta använda devis som inte längre har någon täckning att tala om. I den strategi för Arktis som regeringen Marin nyligen kom ut med konstaterar man mycket riktigt att det växande säkerhetspolitiska intresset för Arktis innebär att den arktiska regionen är en prioritet för Finlands utrikespolitik.

Ändå är inte mycket av detta som syns i de fyra områden som Finland uppger sig prioritera: bekämpning av och anpassning till klimatförändringen, främjande av invånarnas välfärd och urfolkens – samernas – rättigheter, arktisk kompetens och bättre infrastruktur och logistik (till och med i dessa listade prioriteringar finns det fröämnen till konflikt – hur trygga samernas rätt till sina traditionella näringar samtidigt som man säger sig vilja utveckla och utvidga det transeuropeiska stomnätet (TEN-T) norrut som har som mål att förena de nordliga områdena och att inleda järnvägstransporter från den arktiska regionen till andra delar av Europa och till den internationella marknaden?

Förvisso talar man här om att tillämpa ett dialogsystem där man strävar till ett enhälligt beslut med urfolken. Men det är en strävan, inte ett villkor. Och om ratificeringen av ILO-169-konventionen som tryggar urfolkens rättigheter sägs inte ett ord.

Lite i samma anda har Finlands säkerhetspolitiska ambitioner i Arktis skrivits in. Också här talar man om dialog och samarbete, om öppenhet och viljan att bidra till vad man kunde kalla en positiv atmosfär. Lite som om man skulle räkna med att de fyra prioriterade ”mjuka” områdena kunde vara inkörsporten för att vid behov bredda diskussionen till att omfatta också svårare frågor. På samma spår har president Sauli Niinistö varit redan länge. Inför det finländska ordförandeskapet i Arktiska rådet 2017-2019 lyfte han fram frågan om minskningen av utsläppen av sot i Arktis. Frågan är onekligen aktuell fortfarande. Och visst kan det lyckas. Men säkert är det inte att det går vägen.

Alla de av Finland listade områdena är viktiga – men inte de enda. När det gäller den militära upprustningen i Arktis, inklusive försök från Kina att vinna fotfäste i området, handlar det inte bara om ryska baser och USA:s tidigare försök att köpa Grönland av Danmark.

Det arktiska området är USA:s, Rysslands och Kinas gemensamma intresseområde där ekonomiska intressen är starkt sammankopplade med militär närvaro och militära förmågor. Finland har inte råd att ställa sig utanför detta eftersom dessa intressen kan beröra Finland också på lokal nivå. I vintras blev det känt att Kina ville hyra eller köpa flygfältet i Kemijärvi i forskningssyfte. Flygfältet ligger nära Försvarsmaktens övningsområden och Kina fick back. En bättre koordinering av säkerhetsfrågor mellan stat och kommun har efterlysts, också för att undvika obefogad misstänksamhet.

President Niinistö har inte släppt tanken på ett arktiskt toppmöte om klimatfrågor och då handlar det om sotet. I en kolumn i Helsingin Sanomat i mars betonade han att det viktigaste är att samarbetet i Arktis fungerar. I slutet av sin text påminner han om att det vore rimligt att behärska också den ökade militära närvaron i området.

Forskaren Matti Pesu vid Utrikespolitiska institutet konstaterade nyligen att en dialog mellan stormakterna är möjlig enbart om de själva upplever ett behov därav. Pesu tar fasta på ett samtal som Niinistö förde i juni med Kinas president Xi Jinping och Niinistös försök att bredda den så kallade ”Helsingfors-andan” från 1975 inför det stundande 50-års jubileet av Konferensen för säkerhet och samarbete i Europa. Pesu är inte särskilt optimistisk. Det kan man förstå.

I The Barnets Observer ingick den 23 juni en artikel där Rysslands säkerhetschef, Dmitri Medvedev, sade att Ryssland måste stödja sina styrkor i Arktis genom ökad militär närvaro. Enligt Medvedev är Ryssland utsatt för hot från andra länder som försöker begränsa Rysslands förmågor till havs och i luften. Medvedev talade inför den ryska arktiska kommissionen som utgör en del av det ryska säkerhetsrådet. I Rysslands nationella säkerhetsråd sitter 12 prominenta medlemmar, bland annat förre FSB-chefen Nikolaj Patrusjev och rådets ordförande är president Vladimir Putin.

Enligt Medvedev ska Ryssland sätta full fart på att utvinna nya olje- och gasfyndigheter i Arktis. Vidare vill man bygga nya transportleder och utveckla den nordliga havsrutten, Nordostpassagen.

En särskilt lukrativ grogrund för de mål Finland har satt upp i sin arktiska strategi och ett klimatmöte kan man alltså inte se direkt, även om också Ryssland listat klimatfrågor som en av sina topprioriteringar inom ordförandeskapet.

Men Ryssland kommer också med ett intressant förslag om något man i längden inte kommer att kunna undvika. Det handlar om Arktiska rådet.

När Ryssland tog över ordförandeskapet 2021-2023 i våras ville man åtminstone delvis föra in säkerhetsfrågor på agendan. Nikolaj Kortjunov, Rysslands ambassadör för Arktis och representant i Arktiska rådet, har sagt att specifika militära frågor inte kommer att tas upp av Ryssland eftersom Ottawa-deklarationen från 1996 slog fast att de inte hör till Arktiska rådet. Däremot vill Ryssland arbeta för att militära ledare från de åtta länder som är medlemmar i Arktiska rådet – USA, Kanada, Ryssland, Finland, Norge, Sverige och Island – återupptar sina möten som legat nere sedan 2014.

I en global värld där flera länder gått in för att tillämpa begreppet säkerhet i ett vidare perspektiv kan man fråga sig om Arktiska rådet i längden ska kunna undvika att ta tag i militära frågor och samtidigt göra anspråk på att vara ett relevant – det mest relevanta? – forumet för Arktis.

Att säkerheten i Östersjön är förknippad med säkerheten i Arktis – som det sägs också i Finlands färska strategi – är ett faktum.

De nordiska länderna kunde i Arktiska rådet göra någonting gemensamt som de inte kan göra i vare sig EU eller Nato: arbeta för att utveckla den säkerhetspolitiska dialogen på denna plattform. Ett regelbundet möte mellan militära befälhavare för länderna i Arktiska rådet kunde vara en början.

Kommenteringen är stängd.