Yrsa Grüne-Luoma bloggar lokalt och globalt om politik och säkerhet i ett brett perspektiv

Okategoriserade

Visst var det också försvaret det handlade om

20 apr , 2015, 12.17 Yrsa Grüne-Luoma

 

Visst såg jag en tweet på finska Yle – eller kanske var det MTV3 – där någon önskade att SFP-basen Carl Haglund skulle få fortsätta som försvarsminister. Men den posten är attraktiv för också flera andra, till exempel Sannfinländarnas Jussi Niinistö som har lett försvarsutskottet i riksdagen.

I en konstellation där tre av fyra stora kan bilda regering också utan de mindre partierna kan det vara svårt för SFP att lägga rabarber på stolen i Kaserntorgsbyggnaden. Trots Haglunds oförskräckta men ändå sakliga sätt att argumentera. För ingen kan väl påstå att det varit speciellt finlandssvenska frågor Haglund har lyft fram? Snarare har säkerhetsläget visat att det finns andra kompetenser inom SFP än enbart de språkliga.

När det gäller Jussi Niinistös namn i sammanhanget är det inte första gången det dyker upp. Som många minns var han aktuell som potentiell försvarsminister redan för fyra år sedan. Men den gången valde Sannf att ställa sig utanför regeringen så stafettpinnen gick vidare till SFP och Stefan Wallin vars post Haglund sedan ärvde.

Valresultat kan och har också tytts på många sätt. Ett bidrag till vinklarna kommer här. Ta frågan om försvarsanslagen, det nordiska försvarssamarbetet och – Fennovoima.

Av riksdagspartierna hör Centern, Sannfinländarna, Samlingspartiet och SFP till dem som uttryckligen stöder ett starkt nationellt försvar. Helst utanför alla militära allianser (C och Sannf) men inte kategoriskt. Saml och SFP är öppnare för ett Natomedlemskap.

Centern gick det bra för, Sannfinländarna och Samlingspartiet förlorade mindre än väntat. Till segrarna måste man också räkna SFP och Haglunds tydlighet i försvarsfrågor bidrog säkert till detta över språkgränserna.

Fennovoima och kärnkraftskopplingar till Ryssland dök inte upp i en enda av de debatter jag råkade se. Men De grönas Ville Niinistö har tidigare talat mot Fennovoima uttryckligen ur säkerhetspolitisk synpunkt. Kan detta ha bidragit till att De gröna lyckades återvinna sin tidigare position?

SDP motsatte sig kategoriskt ett Natomedlemskap för Finlands del under de kommande fyra åren. Detsamma gjorde Vänsterförbundet.

Trots ekonomiskt kärva tider klarade sig de partier bra – undantaget är väl Kristdemokraterna – som är redo att lyfta upp locket på den statliga penningkistan och skjuta till medel för försvaret.

I skrivande stund är det inte ens klart vilka partier regeringssonderaren Juha Sipilä vill ha med. Ännu mindre klart är det vem som placeras på vilken taburett. Men om Sannfinländarnas Timo Soini blir finansminister kan det mycket väl hända att Haglunds efterträdare blir Jussi Niinistö. Om Soini blir utrikesminister – som han sade före valet att var hans önskan – går försvarsministerposten för andra gången Jussi Niinistös näsa förbi.

 

Kommenteringen är stängd.