Säkerhetsbloggen

Storbritanniens konservativa, tories, har blivit ett ensaksparti. Sådana röster hördes redan före det urtima valet i början av månaden som för premiärminister Theresa Mays parti gav ett snöpligt resultat. Efter nederlaget – för någonting annat kan man inte kalla det när hennes parti förlorade sin knappa majoritet – har kritiken bara ökat. I synnerhet efter att drottning Elisabeth hållit sitt tal till parlamentet i onsdags.

Så gott som hela talet handlade om brexit och det gav chansen åt medierna att räkna upp allt som talet inte innehöll men borde ha funnits med: skolor, samhällsfrågor i allmänhet och nedskärningar i synnerhet. Kanske det var därför drottningens hatt – blå med gula blommor – väckte så stor uppmärksamhet. Var detta en tyst protest, undrade många.

Man kan ju försvara talet – som ju inte skrivits av regenten själv, utan av regeringen – med att May i dag ska träffa EU-ledarna för första gången efter valet den 8 juni. Många tror att detta första möte blir det enklaste under hela den process som inleds. Brexit är en stor sak, också för Storbritannien.

Labourledaren James Corbyn ligger i startgroparna för att ta över efter May ifall en möjlighet till detta uppenbarar sig. Men eftersom också labour är för brexit skulle ett maktskifte inte ändra på saken: Storbritannien är på väg ut. Värt att notera är ändå, som tidningen The Guardian påpekar, att särskilt unga väljare aktiverade sig i valet. Hela 64 procent av väljare under 24 år röstade och deras röster gick för det mesta till labour. För labour förespråkar en betydligt mjukare brexit än Mays regering.

I talet fanns också sådant som man från finländsk horisont kan notera att inte nämndes.

I Europa är Storbritannien en militär stormakt , oberoende av om landet är med i EU eller inte, och dessutom en av de fem permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd. Nato nämndes bara i förbifarten och med ett löfte om att Mays regering kommer att vika två procent av bnp för försvaret, som Nato länge har uppmanat medlemmarna att göra. Men inte ett ord om att Storbritannien också i framtiden vill utveckla sitt militära samarbete med icke-Natomedlemmar. I krishanteringsoperationer i bland annat Kosovo har Finland samarbetat med Storbritannien och det finns en överenskommelse mellan Finland och Storbritannien samt Sverige och Storbritannien om militärt samarbete. Hur mycket verkstad det finns i detta samarbete återstår alltså att se när brexit förverkligas.

Hur EU ska kunna fördjupa sitt militära samarbete utan någon slags överenskommelse med Storbritannien borde vara en viktig fråga för Finland och Sverige. Men det verkar inte särskilt troligt att den frågan får stor plats på agendan eftersom hela vårt närområde – utom Ryssland – hör till Nato.

Man kommer att gå över där tröskeln är lägst, det vill säga genom att betona utbyte av information och förklara att alla står eniga i kampen mot terrorismen och synergieffekter som kan uppnås inom försvarsindustrin. De är viktiga delar av samarbetet, men täcker inte allt vad försvarspolitiken borde vara.