Säkerhetsbloggen

Nobelpristagaren Aung San Suu Kyi, en gång beundrad och respekterad för sitt mod att stå upp för demokratiska värderingar i Burma, har meddelat att hon inte kommer att resa till New York för att delta i FN:s öppnande av generalförsamlingen.

FN publicerade i går en rapport där den burmeiska regimens våldsamma aktioner mot rohingyafolket jämfördes med ”ett skolboksexempel på etnisk utrensning”. Mer än 300.000 rohingyaner har drivits på flykten sedan den 25 augusti. De flesta har tagit sig till Bangladesh. Rohingyanernas hem har bränts ned och minor har lagts ut för att hindra dem från att återvända.

Via sin presstalesman förnekar Aung San Suu Kyi att hennes återbud skulle ha någonting att göra med FN-rapporten. Men hennes reaktion – eller snarare hennes passivitet – har rönt massiv kritik. Hon har försökt försvara regimens handlande med att konflikten går ”långt tillbaka i tiden” och att det är ”orimligt att vänta sig att Burma skulle kunna lösa frågan på 18 månader”, som hon uttryckte det.

Oroligheterna började på allvar efter att en grupp rohingyarebeller attackerat en burmesisk polisstation och dödat tolv poliser i augusti, men armén har genomför militäroperationer i provinsen Rakhine redan i fjol. Humanitär hjälp till området tillåts bara från luften, det vill säga så kallade air drops.

De flesta av de knappt fyra miljoner rohingyanerna bor i Rakhine och det muslimska rohingyafolket har länge betraktats av FN som en av världens mest utsatta urfolk. Ännu 1962 erkändes de som en av Burmas etniska minoriteter men i dag räknas de inte ens som burmesiska medborgare.

En organisation, Change.org, har meddelat att 390.000 personer undertecknat en skrivelse där de kräver att Aung San Suu Kyi ska lämna tillbaka det fredspris hon fick 1991. Ett fredspris kan ändå inte återtas, meddelar Nobelkommittén.

En annan fredspristagare, den 85-årige sydafrikanske biskopen Desmond Tutu, har i ett öppet brev till Aung San Suu Kyi vädjat att hon ska agera kraftigare mot den burmesiska regimens hantering av rohingya. Tutus brev, där han bland annat skriver att han länge haft en foto av Aung San Suu Kyi på sitt skrivbord och kallat henne sin syster, vittnar om stor besvikelse över hennes passivitet. Också andra kända människorättsaktivister, bland annat den pakistanska Malala Yousafzai, Nobels fredspristagare 2014, har uppmanat Aung San Suu Kyi att agera mot Burmas militära utrensning av rohingya.

Det har redan tidigare förekommit sporadisk kritik mot Aung San Suu Kyi för att hon böjt sig för militärerna sedan dessa och hon slutit fred och hon tilldelats posten som statsråd, en ny post som i praktiken är jämförbar med statsministerposten.

Hennes undfallenhet tros bero på att hon inte vågar ställa sig på tvären mot regimen där militärerna fortfarande har kontroll. Det har förtagit en hel del av glansen i den heroiska gloria hon tidigare har försetts med.