Säkerhetsbloggen

I en liten snutt i The Guardians rapportering om varför förhandlingarna mellan USA:s president Donald Trump och Nordkoreas ledare Kim Jong-un abrupt avbröts bekräftar Trump att Nordkorea iakttar löftet att inte utföra kärn- och missiltest tillsvidare i utbyte mot att USA inte kommer att delta i militärövningar med Sydkorea.

”Jag övergav det (dessa planer) långt tidigare för det kostar oss 100 miljoner dollar att vara med. Jag hatade att se det. Jag tyckte det var orättvist”, sade Trump och tillade att Sydkorea ska axla en större del av kostnaderna. ”Att öva är roligt och det är trevligt att de spelar sina krigsspel. Jag påstår inte att det inte är nödvändigt. På ett visst plan är det så. På ett annat plan är det inte så.”

Någon eftergift eller ”ynnest” var detta alltså inte från Trumps sida, han har varit skeptiskt till militärövningarna med Sydkorea långt innan det blev aktuellt att möta Kim Jong-un.

Nu står än en gång också ord mot ord. Enligt Trump var det omöjligt att tillmötesgå Nordkoreas krav på att alla ekonomiska sanktioner skulle hävas, enligt Nordkorea handlade inte om alla, utan en del.

Hur som helst måste nog Trumps sorti betraktas som ett exempel på bristande känsla för kulturella skillnader. Vietnam och Sydkorea hade satsat stort på att det den här gången skulle bli åtminstone någon form av konkreta beslut som skulle ta processen framåt. Tji fick de.

Men med tanke på rädslan för att förlora ansiktet som är ett drag i många asiatiska kulturer var nog Trumps agerande mot värdarna ingen strålande uppvisning.

Sedan hjälper det föga att Trump höjer Kim Jong-un till skyarna. Eller att det nog var Trump som i det här fallet förlorade ansiktet.

För Trumps medarbetare och utrikesminister Mike Pompeo gäller det nu att rädda vad som räddas kan.