Säkerhetsbloggen

På insändarsidan i dagens HBL (7.11) ingår en artikel som egentligen sammanfattar missuppfattningarna om Nato i ett nötskal. Skribenten Mikael Böök flaggar för ett EU-försvar utan USA (motsatsen är alltså Nato där USA är medlem).

Det finns inget EU-försvar utan USA. Eller utan Nato, för den delen, eftersom det stora flertalet EU-länder också är medlemmar i Nato. Varför duplicera? Det skulle ju vara ett oförsvarligt slöseri med också annars knappa resurser.

Men när skribenten pläderar för ett försvar utan USA glömmer han att det integrerade försvarssamarbetet mellan Finland och Sverige har ett tredje ben – USA. Bägge länderna har undertecknat ett avsiktsavtal om samarbete med USA och som bäst besöker den amerikanske försvarsministern James Mattis Finland i samband med mötet mellan försvarsministrarna i Northern – Norden, Baltikum, Storbritannien och Polen. Säkerhetspolitiska experter, bland annat Stefan Forss, var bland de första som redan för flera år sedan uppmanade Finland och Sverige att ”glömma” Nato och satsa på bilateralt samarbete med USA i stället.

Det handlar alltså om två olika saker: 1. Ett medlemskap i den enda transatlantiska alliansen – Nato – där USA i likhet med de övriga medlemmarna har en röst. 2. Ett bilateralt – eller snarare trilateralt – avtal mellan Finland, Sverige och USA.

USA vill knappast gå lika långt som Finlands regering har gjort när det gäller det militära samarbetet med Sverige där man helst inte vill se några gränser alls, USA:s säkerhetspolitiska och diplomatiska ansträngningar lika väl som landets försvarsgarantier sker via Nato – eller har åtminstone skett så. En liten förskjutning verkar dock ha skett efter 2014 när Ryssland olagligt annekterade Krim och spänningen i Östersjön skärptes.

De facto har USA räknat Sverige som en av sina allierade vilket den som har läst DN-journalisten Mikael Holmströms Den dolda alliansen redan mycket väl vet. När Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist tidigare i år besökte USA upprepade försvarsminister Mattis att Sverige kan räkna med USA:s hjälp i fall Sverige skulle utsättas för en militär attack.

Eftersom det första mötet någonsin mellan Finlands, Sveriges och USA:s försvarsministrar hölls i morse här i Helsingfors måste det väl i alla fall finnas några gemensamma ärenden att diskutera på trilateral basis.

Beträffande Natodebatten som kommit igång ordentligt, delvis på grund av Nils Torvalds synpunkter, men också på grund av före Moskvaambassadörerna Hannu Himanens och René Nybergs ordväxling – Himanen som är aktuell med en ny bok är för ett finskt Natomedlemskap och Nyberg är emot – samt en bok som flera prominenta Natomedlemskapsmoståndare gav ut tidigare i höst.

Presidentvalet blir knappast ändå ett ”Natoval” men med tanke på nästa riksdagsval som äger rum ett år efter presidentvalet är det bra att argumenten för och emot vädras. President Martti Ahtisaari har kommit med det mest pragmatiska argumentet för ett finskt Natomedlemskap: Finland bör sitta med vid alla bord där andra västliga demokratier fattar beslut. Ett av dessa bord är Nato.