Säkerhetsbloggen

Det största hotet mot Syriens ledare Bashar al-Assad är att Ryssland skulle göra gemensam sak med USA och väst. Nu finns det faktiskt ett fönster på glänt – trots oron över en konflikt i Syrien som kunde eskalera och spilla över i hela regionen. Det är meningen att FN:s säkerhetsråd senare i dag ska samlas kring ett nytt resolutionsförslag. Man får hoppas att det fläktar in från fönstret på glänt. Frisk luft skulle inte skada i alla gas- och vapenrök.

En av de stora tvistefrågorna 2011 när försöken att göra ett slut på Assads diktatur inleddes var just Bashar al-Assads ställning. Bort sade USA, Storbritannien, Turkiet och många andra. Det var ett villkor också för diplomatiska samtal för att få ett slut på konflikten. Men så säger ingen av dem mera. Tvärtom understryker man att det inte handlar om att byta ut Assad (åtminstone inte i detta skede). Det handlar om att få honom att sluta bomba och gasa ihjäl sitt eget folk. I rapporterna om hur rebellfästena övertas av den syriska armén görs ingen skillnad mellan moderata oppositionsgrupper och terrorgruppen IS (Daesh). Alla som motsätter sig Assad krossas med slägga. Tala om att kasta ut barnet med badvattnet.

Med en FN-resolution på fickan (som ingen av de fem permanenta medlemmarna skulle ha motsatt sig) kunde Assad tvingas att än en gång ge bort nycklarna till sina dödsfabriker och släppa in den humanitära hjälpen (ett försök gjorde tidigare men det är uppenbart att produktionen inte upphörde). Kontinuerlig hjälp, inte bara då och då. Miljoner människor behöver hjälp och kommer att behöva det ännu länge.

Jag tror nämligen att det handlar om tiotals år, en eller två generationer, innan man kommer att kunna tala om att läget i Syrien har normaliserats.

Precis som många andra tror jag inte att USA och Ryssland är intresserade av en direkt konfrontation i eller på grund av Syrien. Egentligen är det i bådas intresse att kriget inte spiller över. Men när Frankrikes president Emmanuel Macron säger att han är övertygad om att president Donald Trump kommer att hålla kvar de amerikanska styrkorna i Syrien ännu länge medan Vita huset samtidigt säger att Trump fortfarande vill dra bort dem ser jag inget annat alternativ än att FN involveras. Det behövs en plan, en vägkarta bort från våldet och för att få styr på den syriske despoten. Om man vill undvika risken för att hela regionen flammar upp, det vill säga.

Trumps önskan att ”folket självt” ska lösa situationen låter naturligtvis bra. Men hur går det om två regionala block med Iran som kärna i det ena och Israel som primus motor i det andra ska börja göra upp om Syrien  utan en roll för FN? Det är knappast en situation som ens någon av de fem permanenta länderna med vetorätt i FN:s säkerhetsråd – USA, Storbritannien, Frankrike, Ryssland och Kina – vill se.

Att Israel vill dra in USA djupare i den regionala maktkampen mellan Iran. Israel och Saudiarabien som har pågått redan länge är ingen hemlighet. Men vill Ryssland hamna i ett block med Iran som kärna – och i en konflikt med Israel? Det är jag inte alls övertygad om.

Man kan i det oändliga diskutera vad som borde ha gjorts tidigare och vem som borde ha gjort vad. Säkerhetsrådet, inklusive de fem permanenta medlemmarna, borde nu ta tag i framtiden istället. Det behövs en fredsbevarande, kanske fredsframtvingande, FN-operation i Syrien.