Säkerhetsbloggen

Vid det här laget är president Donald Trumps twittrande så etablerat att få ens höjer på ögonbrynen. Det vill säga, innehållet fortsätter att förvåna och ibland roa, ibland förfära. Men annars är den tjurighet som Trump så ofta ger uttryck för genom att eliminera alla former av dialog är vid det här laget vardagsmat.

Ändå är det presidenten för ett av världens mäktigaste länder det handlar om. Eller rättare sagt, en folkvald person i en gammal demokrati. Man kunde kanske kunde förvänta sig att en sådan person skulle känna ett ansvar för sina väljare utöver den maktutövning som hans ämbete ger honom. Som till exempel att vinnlägga sig om att föra en dialog. Det gillar Trump emellertid inte. Frågor är tråkiga.

Kritik är också tråkigt. Trump gillar inte de tidigare FBI- och CIA-chefernas kritik och vill nu tumma på rättigheter som ger dem en viss handlings- och yttrandefrihet utan att riskera åtal.

I en tid när mycket energi och stor uppmärksamhet ägnas vad som skrivs i sociala medier och mobbning på nätet – som ingalunda bara barn och ungdomar sysslar med – är det inte mycket man kan göra åt världens makthavare som har valt monologen på Twitter som sin platå.

Trumps senaste reaktion på Iran och president Rouhani bottnar antagligen i Trumps nästan tvångsmässiga ambition att skrota allt hans företrädare åstadkommit. Avtalet med Iran som roddes iland 2015 under Barack Obamas tid är ingalunda perfekt men det är i alla fall en öppning.

Att Rouhani räknas till de mer liberala ledarna i Iran struntar Trump i. Och inte bara Trump. Israel motsatte sig avtalet från början för att Iran betraktas som Israels ärkefiende. Så Trumps upptrappade retorik mot Iran tas säkert emot med förtjusning i Israel.

Men det handlar inte bara om Iran och Israel. I Mellanöstern pågår en kamp om herraväldet, vem som ska räknas som den ledande nationen. Saudiarabiens och andra arabstaters oro över att Iran ska lyckas ta de positionen är påtaglig.

Rouhanis linje som handlar om större öppenhet mot väst, med en hävning av sanktionerna som mål, omfattas inte av hela det iranska ledarskapet som anser att USA inte är att lita på. Trots protester från länder som Storbritannien, Frankrike och Kanada vill Trump återinföra sanktioner som hävdes i samband med avtalet 2015.

Rouhani som uttalade sig för iranska diplomater om att en fred med USA är ”alla freders moder” och ett krig med Iran vore ”alla krigs moder” fick Trump att reagera. Han uppfattade Rouhanis uttalande som ett hot mot USA och varnade Iran för konsekvenserna av dylika hot.

Att Rouhani också hade talat om betydelsen av fred mellan USA och Iran twittrade Trump tydligen glatt förbi.