Säkerhetsbloggen

I söndagens HBL redogörs det utförligt för Kirkenesbanan (30.9). Nästan så utförligt att man kunde tro att allt är avgjort. Och kanske det är så?

Låt oss se lite vad som ligger bakom det hela. Hela bilden ser vi knappast, så hård verkar det politiska pådrivandet vara under trafikminister Anne Berners (C)ledning.

I den konsultrapport som publicerades i mars undersöktes fem alternativ till att bygga en förbindelse från Finland till hamnarna i Nord-Norge. Konsulterna kom fram till att inget av de fem alternativen var ekonomiskt lönsamt.  Så man började söka andra argument: handel, försörjning i kristid, säkerhets-och försvarspolitiska aspekter.

Murmansk faller då ur bilden för vi talar om försörjningslederna västerut. Och ser man på kartan och till helheten så vore Tromsö det mest logiska alternativen. Och de billigaste för finska skattebetalare. Men dyrast för Norge.

”Också Tromsöjärnvägen skulle dras genom miljökänsliga områden och höjdförhållandena innebär en utmaning. Norge är inte intresserat av en järnväg som skulle ha Tromsö som ändstation eftersom den norska staten skulle tvingas punga ut med cirka 5 miljarder euro medan Finlands andel skulle vara betydligt mindre.”, skrev jag i en av mina krönikor i HBL i våras. Och konstaterade att Ishavsbanan till Kirkenes har en prislapp på 2,9 miljarder euro, av vilket Finland skulle står för drygt 2 miljarder, det vill säga mer än två tredjedelar.

Så har vi förstås samernas rättigheter. För den bana som nu planeras kommer att gå rakt genom områden som är livsviktiga för samer som vill idka sin lagenliga rätt till traditionella näringar. Allt prat om staket och broar verkar närmast som dimridåer. Med den olönsamma järnvägen från Rovaniemi till Kirkenes ökar trycket på att göra någonting åt lönsamheten. Enbart de nya farlederna när Arktis smälter löser inte problemet. Kartan i söndagens HBL pekar vartåt det lutar: en utveckling av gruvdriften. Vilket innebär nådastöten för samernas traditionella näringar.

Jag har ingen aning om hägrande planer om utökad gruvdrift är själva kärnan i envisheten när det gäller att dra Ishavsbanan på det sätt som nu planeras. Men med tanke på att EU-finansieringen inte är klar och inget beslut om Tallinntunneln har fattas så är möjligheterna rätt begränsade.

För till och med de ivrigaste anhängarna av  Kirkenesbanan medger att projektet inte är realistiskt om det inte kan knytas till Tallinntunneln.

Än säkerhetsaspekten och försörjningssäkerheten då? Tromsö och Narvik är betydligt viktigare och säkrare alternativ än Kirkenes intill den ryska gränsen i fall av kris.

Före årsskiftet ska den tilläggsutredning som man envisades med att skulle göras vara klar. Eftersom kritiken tystades inför den första rapporten så kan man knappast vänta sig annat än att Kirkenesbanan drivs igenom. Intressant blir att se med vilka argument – och hur faktabaserade argument – detta kommer att ske.