Säkerhetsbloggen

Rysslands beslagtagande av tre ukrainska fartyg – två kanonbåtar och en bogserbåt som enligt säkerhetspolitiska experter inte utgör något som helst hot militärt mot Ryssland – kan ses på flera olika sätt.

Men oberoende av hur man ser på saken är det klart vem som har övertaget.

”Om Ryssland vill hindra ukrainska fartyg tillträde till Azovska sjön så kan Ryssland göra det”, säger militärprofessorn Jyri Raitasalo till Helsingin Sanomat.

Enligt BBC lämnade två ukrainska marinfartyg, Berdijansk och Nikopol samt bogserbåten Yana Kapa hamnen i Odessa vid Svarta havet med destination Mariupol som ligger vid Azovska sjön. Vattenområdet i Azovska sjön delas mellan Ukraina och Ryssland. Enligt Ukraina försökte Ryssland kapa de tre fartygen genom att ramma bogserbåten redan innan  fartygen nådde Kertjsundet som skiljer Azovska sjön från Svarta havet. Enligt flera källor låg ett ryskt fartyg och väntade under den bro över sundet som Ryssland byggde efter den olagliga annekteringen av Krim 2014.

Den ryska gränsbevakningen öppnade eld mot de ukrainska fartygen. Den ryska säkerhetstjänsten har FSB har bekräftat att eldgivning förekom.

EU och Nato reagerade omedelbart. Maja Kocijanic, EU:s talesperson för utrikes- och säkerhetsfrågor sade att spänningarna kring Azovska sjön och Kertjsundet nått farliga proportioner och krävde att Ryssland inte stänger infarten till Azovska sjön. Nato försäkrade att alliansen står bakom Ukraina och dess territoriella integritet, vilket innebär rätten att ha fritt tillträde till ukrainska hamnar i Azovska sjön i enlighet med internationell lag.

Enligt vissa uppgifter meddelade Ryssland på måndagsmorgonen att passagen var fri genom sundet och att de tre ukrainska fartygen ligger i en närbelägen hamn.

Den fråga som infinner sig är varför Ryssland agerar som det gör och just nu?

Något militärt hot från ukrainsk sida är det inte fråga om, om man får tro Raitasalo. Men det är också självklart att varje land har rätt att bevaka sina gränser. Om de tre fartygen på något sätt kränkte det territorium som Ryssland betraktar som sitt eget vore det naturligt av ryssarna att reagera och uppmärksamgöra ukrainarna på att de befinner sig ur kurs. Samt vid behov eskortera dem bort från sina territorialvatten.

Att öppna eld verkar överdrivet våld. Tre eller sex – beroende på källan varierar antalet – ukrainare skadades vid skottlossningen. Också det tyder på överdrivet våld.

Ukrainas president Petro Porosjenko försöker gå en balansgång. Parlamentet har sammankallats i dag för att ta ställning till att undantagstillstånd ska beviljas. Men Porosjenko är noga med att understryka att det inte handlar om en krigsförklaring mot Ryssland, att Ukraina fortfarande stöder Minskprocessen (som i praktiken är död). FN har sammankallats till krismöte i dag kl 18 finsk tid på både Ukrainas och Rysslands begäran.

Om det inte handlar om ett militärt hot måste man söka andra förklaringar. Relationerna mellan Ukraina och Ryssland är spända. Den olagliga annekteringen av Krim, Rysslands inblandning i kriget i östra Ukraina där ryssarna stöder separatisterna, spridda uttalanden från de ukrainska separatisterna om att målet inte är bara östra Ukraina utan också att ta över Kiev och hela Ukraina fortsätter envist att dyka upp. Att Ryssland inte har lagt två strån i kors för att stödja Minskprocessen råder det knappast några som helst tvivel om.

Borta från strålkastarljuset och den dagliga nyhetsrapporteringen ligger också Rysslands skärpning av kontrollen vid Kertjsundet har pågått i cirka ett år, får vi veta nu. Vill Ryssland pröva Ukrainas resiliens, det vill säga det ukrainska samhällets kristålighet?

Eller handlar det om att Ryssland snarare vill pröva EU:s och Natos stöd för ett land som inte är medlem i någondera men vars läge alltid har betraktats som säkerhetspolitiskt strategiskt av både Ryssland och Nato (Nato och Ukraina har ett specialavtal och också EU har ett avtal med Ukraina)?

En farlig katt- och råttalek, med andra ord.

Om så är fallet föds flera frågor. Om Ukraina på detta sätt får agera försökskanin för västlig solidaritet – också i försvaret av den territoriella integriteten – hur ska andra länder i Rysslands intressesfär – Finland och Sverige  – uppfatta detta?

Jag kan redan höra högljudda protester och flera överlägsna avfärdanden om att jämförelsen inte håller. Det kanske den inte gör.

Men det som håller är att det är ett stort misstag att tro att Ryssland – eller något annat land som har en säkerhetspolitisk agenda – bums skulle lägga alla kort på bordet. Strax före den olagliga annekteringen av Krim höll Ryssland en stor militärövning vid östra Ukrainas gräns som uppmärksammades stort också internationellt.

Medan små gröna män tog sig in på Krim utan att någon förstod vad som höll på att ske och dessutom vägrade tro på de första rapporterna.

Resten är historia, som man brukar säga.