Säkerhetsbloggen

Den här morgonen har nyhetsmedierna flitigt citerat EVA:s undersökning om vilket stöd ett Nato-medlemskap har bland finländarna. Som så ofta är fallet lämnas det så kallade mittfältet okommenterat – och ofta orefererat. Enligt den senaste undersökningen som genomfördes mellan den 24 september och den 4 oktober stöder 23 procent av finländarna ett Nato-medlemskap medan 46 procent säger nej. Det grå mittfältet, det vill säga, de som inte har en klar åsikt i frågan utgör 31 procent.

I en analys av resultatet säger EVA att det är möjligt att en del av dem som motsätter sig ett finländskt Nato-medlemskap betraktar klimatfrågorna som viktigare än försvarsfrågorna. Det gäller att försöka se vad som finns bakom siffrorna, och det gäller också denna undersökning.

Så har vi tidsperspektivet. Lägst var stödet för ett Nato-medlemskap 2012 då bara 14 procent av finländarna uppgav sig stödja ett Nato-medlemskap. 2015, efter Rysslands olagliga annektering av Krim ökade stödet markant och var 27 procent.

Länken till undersökningen:

https://www.eva.fi/blog/2018/11/28/suomen-nato-jasenyyden-kannatus-on-pysynyt-likimain-ennallaan/

Det undersökningsresultat som man nu hänvisar till genomfördes före den senaste utvecklingen i Ukraina och Ryssland. Det ska bli intressant att se utfallet av nästa opinionsundersökning. Det är ingalunda självskrivet att stödet för ett Nato-medlemskap skulle öka till följd av den militära konfrontationen i Kertjsundet – det var första gången de bägge länderna hamnade i en direkt kontrovers. I en insändare i HBL för några dagar sedan påpekades det än en gång att Ryssland bör betraktas som en björn som är stor och stark och som inte ska retas upp.

Det är val i april i Finland och antagligen kommer den regering som utses efter det att göra som tidigare regeringar gjort: ge ut en – eller dela in den i tre som regeringen Sipilä gjorde – säkerhetspolitisk berättelse. Hur  den så kallade Nato-optionen formuleras  stakar sedan ut Finlands linje för de kommande fyra åren.

Helt utan betydelse i sammanhanget är det inte var Sverige landar. Turerna kring regeringsbildningen i vårt västra grannland är i skrivande stund långt ifrån klara, även om man kan tala om någon form av öppning. Det är den svenska Centern och Annie Lööf som ställer villkor och även om det inte bland dem nämns möjligheten att bli Nato-medlem, så har den svenska Centern sagt att de stöder ett svenskt Nato-medlemskap förutsatt att också Finland vill gå med. Ett villkor, alltså.

Ledarskribenten Patrik Oksanen skriver så här:

”Att få Socialdemokraterna att acceptera Natomedlemskap görs inte över en natt, men Socialdemokraterna får förflytta sig en bit när regeringsprogrammet får en Nato-option likt Finland. Det innebär att regeringen säger att medlemskap inte är uteslutet under mandatperioden, Socialdemokraterna övertygas om att det är rimligt att Sverige har samma säkerhetspolitiska optioner och instrument som sin närmaste allierade Finland. Den här optionen har ingen koppling till folkomröstning, eftersom säkerhetspolitik inte är något man ska folkomrösta om.”

Länken till hela artikeln hittar du här:

https://www.helahalsingland.se/artikel/opinion/oksanen-har-ar-din-nota-for-forsvar-sakerhet-och-utrikespolitik-lofven

Jag hör till dem som inte har förstått varför Finlands regering, den ena efter den andra, skriver in rätten att söka ett medlemskap i Nato. Det är väl en rättighet som varje fritt land har? Därför har jag sett på Nato-optionen som ett uttryck för dåligt nationellt självförtroende eller – ännu värre – ett underförstått accepterande av inte vara fri från styrning utifrån.

Men jag kanske har fel och får krypa till Canossa.

Mycket beror ju på formuleringen. Det var olyckligt att regeringen Katainen skrev in att man under hans regerings mandatperiod skrev in en formulering om att rätten att söka Nato-medlemskap visserligen står kvar men att en ansökan inte ens kommer att förberedas under regeringen Katainens mandat period.

Säkerhetspolitiska redogörelser släpar tyvärr efter tidsmässigt, det är oundvikligt i en värld med snabba förändringar. Att låsa sig vid det ena eller det andra beslutet är brist på  vishet.

Bästa försvaret, och det gäller hanteringen av alla typer av säkerhet, är en beslutsapparat som har tillgång till snabb, adekvat och källkritisk information och förmågan att fatta snabba beslut med konkreta åtgärder.