Säkerhetsbloggen

Så småningom tycks insikten om modern krigföring sjunka in i folks medvetande – alltså den krigföring som går ut på att man använder ”mjuka” verktyg för att styra opinionen i ett land eller en region mot det mål – den kontroll – som man vill nå.

I landet mellan sanning och lögn finns det gott om utrymme. Veronika Vichová är analytiker vid Kremlin Watch, ett strategiskt program som sorterar under tankesmedjan European Values Think-Tank. Tankesmedjan har som mål att avslöja och bemöta instrument som Ryssland använder för att öka sitt inflytande och sprida felaktig information riktade mot demokratier i väst.

På ett seminarium för ett par veckor sedan räknade hon upp sju verktyg som Kreml använder. De flesta har hört talas om olika former av påverkan och vilseledande information från rysk sida – ta till exempel ”skräckhistorierna” om hur barn till ryska medborgare behandlas av finska myndigheter. Gasledningen Nord Stream2 är ett sätt att påverka Ukraina i negativ riktning genom ekonomiska medel, i och med att den redan ansträngda statsbudgeten i landet mister en hel del av de inkomster från rysk gas som tidigare har kommit från att den letts via ukrainskt territorium inte längre kommer att göra det.

Att stöd ges till radikala och extremistiska grupper i olika länder är inte heller ett främmande fenomen. Nationella Fronten i Frankrike är öppet vänligt ställd mot Kreml –men det är bara ett exempel.

Påverkan genom olika verktyg som kan betecknas som ”mjuka” är ingalunda någonting som bara Ryssland sysslar med. Kina ökar systematiskt sitt inflytande i Arktis genom ekonomisk påverkan. USA har aldrig stuckit under stol med att man knyter samman stöd med lojalitet.

I dagens värld befinner man sig i landet mellan sanning och lögner. I de exempel som nämndes är det ändå förhållandevis lätt att ha åtminstone ett hum om vad som pågår, eftersom åtminstone en del sker öppet. Problemet är att när halvsanning blandas med lögner och sanning så blir det svårt att bena ut vad som hör vart.

Ännu svårare blir det att få ett grepp om information som vi utsätts ifrån från olika håll i vad vi betraktar som våra normala källor till information: medier – etermedia och tidningspressen – och sociala medier. I synnerhet flödet på sociala medier kan vara svårt att bedöma, sanningshalten så som var och en uppfattar den får tyvärr alltför ofta sin tyngd från den uppfattning man själv har.

Kritisk källgranskning och bakgrundskunskap har därför blivit allt viktigare. Det handlar inte bara om att granska det som sägs, utan att också lägga märke till ämnen som inte nämns. Detta gäller alla, inte bara journalister och politiker.

Kritisk läsning av all information som finns uppmärksammas mer än förr och lärs nu ut på ett helt allmänt plan, också bland skolelever. Det är inte en dag för tidigt.