Säkerhetsbloggen

Ett av de toppmöten som Finland ska ordna under EU-ordförandeskapet handlar om utrikes- och säkerhetspolitiken. Vad kan man då vänta sig när EU-länderna möts i början av september i Helsingfors ?

Statsminister Antti Rinne har inte precis hållit försvars- och säkerhetspolitiken högt på agendan. Säkerheten har hittills dryftats närmast som en klimatfråga och när det gäller hur man ska hantera den svåra frågan om de elva finländska kvinnornas och de trettiotre barns ställning i lägret al-Hol. Både mödrar och barn har försetts med en enhetlig etikett där det står ”fara för terrorism”. Enligt säkerhetsmyndigheterna har man en god uppfattning om vad dessa människor tänker, vilka de är och att åtminstone vissa av dem är radikaliserade på ett sätt som ger anledning till en befogad oro.

Men man borde undersöka varje fall individuellt, och inte som nu, dra alla över en kam.

Mycket lite har läckt ut om hur gamla dessa kvinnor var när de for iväg, de flesta tillsammans med sina män eller i efterhand, för flera år sedan för att bygga upp det kalifat Isis eller Daesh vurmade för. Särskilt gamla var de inte.

Trots att man visste vilka som for, var man väldigt trög när det gällde att göra klart för dessa personer att de inte kan återvända om de väljer att åka till det av Isis kontrollerade området. Det borde man ha gjort för nu behandlar man dem som denna regel – lag – skulle gälla.

När terrordåden mot mål i USA genomfördes den elfte september 2001 svor hela världen med dåvarande president George W. Bush i spetsen att man inte skulle låta sig skrämmas till att tumma på demokrati och det fria samhällets grunder. Men är det inte precis det som har skett?

Säkerhet kan inte handla bara om rädsla för terrorism.

Men om ett trovärdigt försvar och EU-ländernas ansvar för varandra vid en militär attack har det inte talats särskilt mycket. Ändå blev det klart under Gullranda-samtalen att Finland inte kan förvänta sig att ens Tyskland automatiskt skulle komma till Finlands undsättning i en dylik situation.

Det verkar som om Finland skulle stå ganska ensamt när det gäller förhoppningarna om en trovärdig EU-muskel i forma av militära förmågor utanför Nato. Ändring blir det knappast under mötet i höst.