Säkerhetsbloggen

Första gången jag åkte tåg från Fastlands-Kina till Hongkong var skillnaden iögonenfallande. Ta namnen, till exempel. Det brittiska arvet syntes – och syns fortfarande – tydligt. Glen, Jerry och Julie kombineras med kinesiska namn.

Det fanns förstås andra skillnader. Egentligen var ingenting lika, utom de kinesiska bokstäverna – eller tecknen, för kalligrafi är en ädel konst.

Att folk i hundratusental nu drar ut på gatorna inger blandade känslor. Den starkaste av dem är förstås oro och ett visst mått av rädsla. Men om man vill försöka tänka positivt är det bra att känslan för demokratiska värden efter vid det här laget tiotals år som en del av Folkrepubliken Kina lever kvar. Liknande rapporter som från Hongkong hör vi inte från Macau, den andra kolonin som inlemmades med Kina vid ungefär samma tidpunkt. Hongkong var brittiskt, Macau portugisiskt. Betyder det att demokratiska värden inte var lika djupt förankrade i Macau som i Hongkong? Eller var anpassningen mer naturlig i Macau?

Kina avvaktar, åtminstone officiellt. Men polisen i Hongkong använder tårgas och allt hårdare tag mot demonstranterna som till stor del är unga. Vilket får den äldre generationen att skarpt protestera mot polisens hårda tag. Misstankarna om att kinesiska styrkor infiltrerat sig i polisstyrkan växer.

I det oändliga kan situationen inte fortsätta. I morgon, den 1 oktober fyller Folkrepubliken Kina 70 år. Kan Kina förändras? Vill Kina förändras? Oron över Kinas tilltagande makt har ökat i Europa och USA. Det gäller handel men också militärt.

Nästan obemärkt har flera länder återtagit sitt erkännande av Taiwan ”Formosa-Kina”, som ön kallades när Chiang Kai-shek flydde dit efter att ha förlorat kampen om herraväldet i Peking. Kina betraktar Taiwan som en del av Kina och reagerar kraftigt – hittills verbalt – varje gång Taiwans rätt till självständighet betonas. Eller när USA och Taiwan skriver på avtal om köp av militär utrustning.

Kina är också involverat i dispyter med Japan och Filippinerna om herraväldet över vissa öar.

Kan frågan om Hongkong, Taiwan och de omstridda öarna lösas på fredlig väg? Om Kina får välja är svaret ja. Men det är möjligt att vägen som man ser den från Pekings horisont går just via internationellt mer eller mindre tydliga signaler om vad man gillar och vad man inte gillar – i kombination med målmedveten infiltration av och stöd till Pekingvänliga krafter. Om strategin inte fungerar är eftergifter knappast alternativet. Senast i detta sked tvingas alla länder visa var de står.