Säkerhetsbloggen

Finland anser att det är osannolikt att en militär konflikt kunde få sin början i Arktis. Däremot kan konflikter utanför området och ökad spänning få en återverkan i Arktis. Detta enligt det utkast till regeringen Marins arktiska strategi som för närvarande befinner sig på remissrunda.

Strategin omfattar regeringens plan till 2030. Fyra huvudområden har definierats: klimatet, befolkningen, kunskap och infrastruktur. Om man vill hitta någonting som gäller hur regeringen ser på den militära utvecklingen och säkerhetspolitiken i internationellt perspektiv hittar man information under dessa rubriker.

Vi talar alltså om en strategi som sträcker sig nästan tio år framåt i tiden. Vänder vi på perspektivet och tittar i backspegeln tio år tillbaka så kan man åtminstone konstatera en sak: oförutsägbarheten är ett faktum. Visserligen påkeas det att läget allt sedan Rysslands olagliga annektering av Krim 2014 och kriget i östra Ukraina har skärpts också i Arktis. Detta stöder uppfattningen om att konflikter utanför Arktis återspeglas också i Ishavsområdet. Vidare konstaterar man också att Ryssland, USA, Kanada och europeiska Nato-länder ökar sin militära närvaro i Arktis.

Det är ändå mer än tio år sedan började Ryssland bygga nya baser i området och också rusta upp och ta redan nedlagda militärbaser i bruk igen. Bara några tiotal kilometer från Finlands gräns mot Ryssland, i Ala-Kurtti och Petsamo, finns också sedan 2015 motoriserade brigader med arktisk specialitet. Från början av nästa år kommer ryska Nordflottan med 40 ubåtar och 30 krigsfartyg att också officiellt utgöra det femte militärområdet inom det ryska försvaret med Severomorsk som bas. Då gränsar Finland till två ryska militärområden, det västra och det norra. Gränsen går ungefär vid Salla.

I utkastet till den föreslagna arktiska strategin noterar man den ökade spänningen. Men fokus ligger inte där, utan tungt på utvecklingen av i synnerhet kommunikationsleder, inklusive järnvägsförbindelser norrut inom ramen för det europeiska projektet att binda samman centrala kommunikationsleder. Här är förbindelsen till Ishavet en central – men kontroversiell – fråga. För några år sedan utreddes fem alternativ, av vilka den dåvarande regeringen prioriterade en förbindelse norrut till Kirkenes. Den skulle ändå ha gått genom områden som är livsviktiga för att samerna ska kunna bedriva sina traditionella näringar. Prislappen var dessutom dyr för Finland så planen skrinlades – men skrotades inte definitivt, trots samernas önskemål. Nu diskuteras möjligheterna till bättre förbindelser till Narvik.

I förslaget betonas relationerna och hänsynen till EU samt samarbetet inom Arktiska rådet och Nordiska rådet, vilket är förståeligt. Finland vill upprätthålla en dialog med alla parter och betonar att denna också är viktig när det gäller Ryssland. EU är Finlands ”säkerhetsgaranti”. Men någon militär försvarsallians är EU inte.

Det är ändå ett ofrånkomligt faktum att spänningen i Arktis har ökat. Några tecken på avspänning syns inte åtminstone ännu. Även om det är osannolikt att en militär konflikt kunde få sin början i Arktis så är det ändå inte uteslutet.

Backspegeln har en betydelse också när siktet är inställt på det man ser genom vindrutan på den väg man helst ville välja.

Därför är det viktigt att Finland, Sverige och Norge utvecklar sitt militära samarbete på Nordkalotten. Även om ingenting specifikt nämns om detta i utkastet till den Arktiska strategin.