Säkerhetsbloggen

När Natos 29 medlemsländer samlades i London för Atlantalliansens 70-års jubileum i början av december kan det inte hjälpas att det skedde det lite i skuggan av valkampanjen i Storbritannien.

Inför mötet var man också orolig för att Tukiets krav på att Nato skulle erkänna den turkiska invasionen i Syrien som en kamp mot terrorismen. Om inte Nato kunde gå med på detta så kunde inte Nato räkna med Turkiets stöd i Polen och Baltikum, hette det. Detta ultimatum lyckades man tackla innan det konkretiserades.

En dialog med Ryssland är man villig att föra, hette det på presskonferensen efteråt. Men det sker tillsvidare på en flerspårig grund, det vill säga, samtidigt som man markerar öppenhet säger man att Nato fortsättningsvis satsar på militära satsningar i avskräckande syfte.

För första gången diskuterade Nato också Kina. Kinas växande betydelse, dess ekonomiska uppsving har lyft miljoner kineser ur fattigdomsklyftan, hette det. Men samtidigt har man kunnat notera Kinas satsningar på nya militära förmågor. ”För några veckor sedan visade Kina upp en ny typ av interkontinental ballistisk missil som kan nå Europa och Nordamerika”, sade Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg på presskonferensen bland annat. Stoltenberg räknade också upp andra militära satsningar som Kina har gjort. Enligt honom är Natos mål att få med Kina i avtal om vapenkontroll.

Stoltenberg medgav att man inte diskuterat hur detta skall ske i detalj, men underströk att det faktum att man över huvud taget tagit upp saken inom Nato är av betydelse.

Nato är det enda transatlantiska forumet för Europa och Stoltenberg har rätt när han säger att det är naturligt att de 29 medlemmarna inte alltid har samma prioriteringar.

Men eftersom man tagit upp Kina på agendan kan man på goda grunder utgå ifrån att det ligger i alla medlemmars intresse att locka Kina med i avtal. I bakgrunden ligger säkert de pågående demonstrationerna i Hongkong och oron över hur länge Kina nöjer sig med att vara åskådare. Andar orosmoment är dispyten mellan Kina och flera andra länder, bland annat Japan och Filippinerna, om öar som flera gör anspråk på. Och i pusslet sitter också Taiwan, som Kina räknar med att i något skede ska införlivas officiellt med Fastlandskina.